Förvirrad flicka söker

I forgive U

2012-02-11T22:02:00.000-08:00

Jag åker och träffar min vän, hon som försvann med W. Jag har inte träffat henne sedan hans 30års fest i höstas. Det känns allt för länge sedan nu. Vi pratar om livet och jag berättar om allt som har hänt. Jag pratar om nya jobbet, om M och hennes bebis, om S och hennes nya singelliv, jag förklarar vad jag gör, hur mina dagar ser ut med träning och slit, jag säger att jag mår bättre nu.

"Men ett tag kändes det inte som jag dög någonting till. Och när du började träffa W och han hellre va med dig så valde jag att lämna alla dem som påminde mig om hur lite jag dög till. Rent rationellt har jag alltid förstått att du aldrig gjort något fel men mina känslor tvingade mig till att ta avstånd".

"Jag har bara fått vänta ut dig. Du har ju aldrig bett mig att dra. Du har ju mer bara stängt ute mig. Så jag har väntat och gjort små utspel ibland för att påminna dig, så du inte skulle kunna tro att jag glömt bort dig".
"Jag vet. Du har gett mig tid. Och jag har aldrig tänkt att detta avbrott skulle vara för alltid. Jag har behövt stå utanför det där som jag blivit ledsen av".

Det känns bra att ses. Jag har saknat henne. Hon är en väldigt smart, rolig och intressant människa. Hon är en bra vän. Och det har jag känt hela tiden. Jag förstår verkligen varför man ger killar som W en chans. Jag va ju faktiskt på väg att göra det själv. Det blir ju bara så.

Men nu verkar det vara över och det verkar aldrig ha blivit något stort. Dom hängde och nu gör dom det inte mer. Ibland behöver inte relationer sluta med att man hatar varann över allting annat. Så som det har en tendens att bli för mig.

Och hon berättar att W undrat om mig. Och jag såg ju att han ringt förra veckan. Men jag orkar inte ringa upp och prata. Jag vill inte berätta för honom hur besviken jag varit och jag vill inte prata om vädret heller. Så jag håller mig borta för W är fortfarande någon som jag blir ledsen av.

I dag skall jag träffa Kroppen igen. Skulle ju egentligen träffat Kocken men jag vet ju vem jag föredrar så någon fick ta ett steg tillbaka. Kocken är inget som intresserar mig till fullo. Han är för slapp och jobbar för mycket. Och hade jag träffat honom hade jag nog ändå tänkt på någon annan. Så nu blev det ändrade planer och jag känner mig förväntansfull. Måste lugna mig. Men bara tanken på honom i närheten av min kropp gör mig smått tokig.

Ett minne av T

2012-02-04T14:55:00.000-08:00

Jag va ute en gång och glömde mina vantar på stället där T jobbade. Jag var där en snabbis för att säga hej till honom. Vi hade varit på vår första date några dagar tidigare.
T var en klipsk rackare. Tog hand om mina vantar som låg och sölade där på baren och messade så fort han fick chansen. Frågade om han fick komma förbi när han jobbat klart. Nja, sa jag. Men jag har ju dina vantar, sa han.

T kom. Vi satte oss i soffan. Är det nu jag skall kyssa dig frågade han och kladdade ner hela mig. Vi hånglade hela natten. Jag sov på riktigt inte en sekund. Sen gick jag bakis som ett as till jobbet och serverade gäster som en zombie. Tanken var att jag skulle jobbat hela kvällen. Men helt mirakulöst nog hittade jag någon som ville byta av mig. Jag messade T som blev glad.

Min kropp var trött och min hjärna ännu tröttare men fjärilarna i magen fick mig att ta lätta steg hemåt. På hörnet vid vår 7/11 stod han och väntade med den svarta kepsen och en kaffe i handen. Vi gick hundra meter upp och satte nyckeln i låset och det gick och skära i den spänning som fanns.

Jag minns att det var Melodifestivalen på tvn ute i vardagsrummet men vi låg i min säng hela kvällen. Våra tankar och våra kroppar lärde känna varann. Och det var en utav de bästa kvällarna jag haft och var enda gång jag ser mina vantar tänker jag på den där kvällen. Och jag kan höra hur T säger; jag visste att dagen skulle bli bra när jag kom till Heden i morse och upptäckte att jag inte ens fått en pbot.

Inte riktigt slut

2012-02-03T18:36:00.000-08:00

Det går fantastiskt bra på jobbet. Sådär bra så jag nästan måste nypa mig i armen för att kolla om jag drömmer. Folk har börjat fråga mig vad hemligheten är. Hur gör du? Och helt ärligt, jag har ingen aning. Jag gör bara det jag tror är rätt och går på känsla. Det verkar räcka. Detta är väl bara min grej. Det är väl som dom säger; när det är rätt så är det lätt.

Men kärleken då. När blir det lätt eller rätt eller bara lite mindre komplicerat? Kroppen rör till det i skallen på mig genom att höra av sig igen. Och jag avvaktar lite. Jag vill ju men ändå inte. Jag är så rädd för att bli ledsen och besviken och att det kommer resultera i att jag inte kommer orka prestera på jobbet. Jag vill ha full kontroll men med Kroppen har jag ingen kontroll alls.
Så i morgon skall vi ses och jag ser fram emot det jättemycket samtidigt som att jag är rädd för att han kommer ställa in samtidigt som att jag inte orkar träffas för det blir ändå aldrig något vettigt av det. Och jag är så trött på att lära känna människor för att sen bara se dem gå. Och jag mår inte bra när jag blir distraherad. Och fan va jag är rädd nu för tiden.

Han är en sån

2012-01-26T15:05:00.000-08:00

Jag har så mycket att jag knappt hinner tänka. Allting går i ett. Och jag löser det därför det är min grej, jag brinner för det jag jobbar med nu. Men herregud vad jag måste kämpa även fall jag rör mig i medvind.
Så mycket som krävs för att få dagen att gå ihop och gör tankar på annat ganska små. Vilket känns skönt. För när Kroppen väl hör av sig och ber om mitt sällskap så har jag knappt hunnit nojja över det alls.

Tillbaka hos han som luktar så rent och har ett väldigt fint men opersonligt hem och jag tycker det är skönt att jag är välkommen trots att jag var helt urspårad sist. Jag sitter i hans konstiga fåtöljer och dricker vin och försöker lyssnapratalyssnaprata och jag blir dåsig av vinet och snacket och jobbet som surrar i bakhuvudet.
Vi ligger i hans säng och han är en sån där som kan vara där utan att komma för nära. Vi känner inte varann och det kanske är jag som är knäpp men det känns konstigt att ligga med någon nykter när man inte ens vet hur man uttalar hans efternamn.
Han är en sån där som kramas hela natten och det gillar jag. Och han är en sån där som vaknar lätt och jag som inte kunnat sova bredvid någon sedan T tänker att Kroppen inte kommer få det så lätt på jobbet nästkommande dag. Men det känns väl ändå lite bra.

Bättre än jag trodde

2012-01-17T15:43:00.000-08:00

Jag gör som jag gjort så många gånger förr. Jag gör det jag förmodligen alltid kommer fortsätta göra. Vid jämna mellanrum tar jag semester ifrån mitt liv, min strävan, mina mål, mitt förstånd och mina ambitioner.
Jag går ut och super skallen av mig. Bort med allt jag bryr mig om. In med tillfällig bekräftelse. Människor som inte bryr sig. Jag som inte bryr mig. Händer på min kropp.

Han hade kunnat vara vem som helst. Någon luffare i någon bar som jag hälsat på någon gång. Han ser ju inte direkt ut som den jag tror att jag skulle vilja ha. Han är för kort tänker jag. Kanske är det därför jag inte bryr mig. Det är väl därför jag skiter i hur jag beter mig. Hade jag trott att det hade kunnat spela någon roll så hade jag kanske tänkt ett steg till. Men i natt skiter jag i allt.

Men det är något med hans sätt och med hans sex och jag älskar ju när det finns kemi. Han är så vältränad så att han känns som huggen ur sten. Hans hud är jämn och fin, inget hår, inga tatueringar. Han ser ut som en ganster i ansiktet, som att han lever på att spöa upp folk. Men hans kropp är en dröm och helt perfekt men ändå så mjuk på något sätt.

Det är väl då jag börjar gilla och bry mig lite grann. Det är väl då jag börjar undra vad fan som håller på att hända. Vi är två vältränade människor som delar kroppar med varann. Inget konstigare än så. Men när han håller om mig och berättar om sitt liv så känner jag inte för att gå. Och det var verkligen inte så det var tänkt. Att jag skulle bli påverkad igen. Jag vet inte när det kan ske men nu är inte rätt tid. Men ändå grämer jag mig över att jag sumpat bort ännu en fin kille ur mitt liv.

Det är bättre nu

2012-01-11T11:15:00.000-08:00

Jag mår sakta bättre. Det har väl att göra med en kombination av flera saker. Som att jag har mitt nya jobb där jag blir uppskattad för den jag är. Det finns många som kan jobba med exakt samma sak men ingen kan komma in i mitt ställe och ersätta mig. Mina kundrelationer är mina egna och jag värdesätts på ett helt annat sätt än i jämförelse med restaurangbranschen där jag är van vid att känna mig utbytbar.

Terapin. Ibland känns det inte som vi kommer någon vart. Min psykolog sitter där i sin fåtölj och verkar leva i en värld som jag aldrig befinner mig i, knappt ens hört talas om. Hon pushar mig aldrig, hon snarare rekommenderar mig till att ta ett steg tillbaka. Ibland är hon så sjukt naiv. Att uppmuntra mig till att inte ta något ansvar kring framtiden klingar så dåligt med det jag fick höra som barn. Och jag vet vad som får mig att känna mening med livet, det är min strävan. Så det finns en del jag sållar bort i våra samtal.
Men någonstans inom mig tror jag ändå på terapin. Jag tror på samtalet. Och även fall det finns delar som jag aldrig kommer kunna applicera i MITT liv, så tror jag på den utvecklande effekten av att lära sig lyssna och förstå hur någon helt annan resonerar kring livet.

Mina vänner. Det känns bättre med nästan alla utom Jess och hon som träffar W. Men hon som träffar W har visat väldigt tydligt att hon absolut inte vill förlora mig. Och trots att jag hävdade att jag inte kan glömma och förlåta så vet jag innerst inne att jag kommer släppa in henne i mitt liv igen. För hon är en bra människa och det är det absolut viktigaste i längden.
När det kommer till mina andra vänner så fungerar vänskapen som den ska. Jag tror att några utav mina vänner har haft svårt att connecta med den jag blev. Jag har förändrats väldigt mycket sedan H och det har naturligtvis påverkat alla mina relationer. Och har man en vänskap som handlat om bus och skratt så blir det svårt att hitta balans när den ena parten i princip slutar skratta.
Men jag är väldigt glad över att de flesta har haft tålamod och viljan att lära känna den jag är i dag. Jag är glad över att det fungerar med M, att hon blev mamma bara tycks ha förbättrat vår relation. Jag är väldigt glad över att S har tid och energi åt oss två. S bevisar att människor går OCH kommer och det är skönt för någon som mest känt av hur folk har passerat de senaste åren.

Frånvaron av män. Jag har inte legat med någon jag har brytt mig om sedan långt innan midsommar. Jag minns inte exakt när det var men det var någon gång hemma hos V och det var längesedan nu. Jag har ägnat hösten åt att hantera de känslor som uppkom i insikten om att O blåste mig. Att V har legat och jäst där i bakhuvudet är heller inte något jag skall förneka.
Vi messade någon gång i höstas och det var tal om kaffe. Och det är klart att jag egentligen ville ta den där kaffen. Jag tror att det alltid kommer finnas en del av mig som vill dricka kaffe med V i hopp om att det på något sätt skall förändra det som redan hänt. Att om jag bara får träffa honom kanske jag kommer kunna förlåta eller åtminstone förlika mig med vår historia.
Men i höstas fanns det en röst inom mig som sa till mig att sluta. För det finns inget eller ingen som kan göra någonting ogjort. Det är bara som att gå tillbaka till noll var enda gång jag glömmer det.

Det händer ofta att jag tänker på honom och vill ställa samma frågor som i höstas: Hur mår du? Vad gör du? Tänker du någonsin på mig? Jag inser att jag gjorde fel i flera saker när vi träffades och jag har min del i att allting blev fel. Jag inser också att V hade ett mer moget sätt att umgås med mig än vad jag hade med honom och att han var mer intresserad av att lära känna mig än vad jag var. För det kanske inte bara var så att han var gammal och trist när han någon gång hellre visade foton på sin dator än att knulla?
Sen var det ändå han som betedde sig som ett barn av oss två i slutändan men jag skapade inte direkt några goda förutsättningar för oss att ha en vuxen relation. Och jag tänker ganska ofta på att V egentligen är den enda kille jag träffat sedan H som fått mig att känna mig trygg. Vilket kanske också får mig att må bra. Även fall det gör mig ledsen.

Nytt år, gamla sår

2012-01-07T00:57:00.000-08:00

Det är nyårsafton och jag är hemma hos S med några killar som kommit att bli ett vanligt inslag i både mitt och S liv. Alla är finklädda, killarna har till och med brytt sig om att kamma håret. S har dukat så fint och styrt upp allting in i minsta detalj och jag har svårt att förstå hur hon orkar men är glad över att någon gör det.

S som säkert inte sett mig i smink på över ett halvår verkar vara stormförtjust över att jag både har klackar, smink och något annat än träningslinne på överkroppen. Jag skulle aldrig få för mig att inte fixa till mig en nyårsafton men det skadar inte att få höra att man är fin och hon är snäll nog att säga det hela tiden.

Min vana trogen tar jag tillfället i akt att slappa när jag får chansen. Det är säkert fler än mig som är trötta och har ett liv som hela tiden går i ett utan pause. Killarna driver företag dygnet runt och S som är ensamstående mamma. Jo, det är fler än jag som lever hektiskt, ostrukturerat, rörigt och ensamt. Men dom orkar ändå verkar det som. Dom styr upp gratängen, steker oxfilén, reducera hummersoppan och slänga ihop lite snittar till fördrinken.
Själv skulle jag inte kunna bry mig mindre om vilket rödvin som bjuds till oxfilén eller om det blir någon dessert. Jag antar att jag bara är glad över att jag får mat på bordet och får vara bland människor som jag trivs med, som behandlar mig väl och känns okomplicerade i relation till mig.

Jag minns en nyår för några år sedan när alla paren åt sjurätters och jag hade valt vin med omsorg till varje rätt. Jag brydde mig så mycket om trivialiteter på den tiden. Att oxfilén skulle vara exakt mediumrare och att brulén skulle ha en perfekt bränd yta och allt skulle vara så inihelvete uppstyrt. Jag kommer ihåg att den Lillas kille hade kört över köttet och det var som att hela välden rasade samman. Att jag befann mig kring människorna jag älskade mest i världen, med min syster, Jess, H och alla andra som alltid fick mig att må bra. Det var mindre viktigt när oxfilén blev genomstekt.

Jag och S brukar skratta åt hur jag var då. Att jag var så totalt fokuserad på helt meningslösa saker, som min Mulberryväska, mina orkidéer, min fucking jävla Bvulgariring. På en fest en gång satt S och deppade över någon idiot till kille som inte hade hört av sig som han skulle men jag ville hellre prata med min syster om hur man fick sina orkidéer att blomma en andra gång. Snacka om att ha en pinne i röven, eller som Mia Skäringer hade sagt; jävla Odd Mollyyfitta.

I kväll orkar jag lyssna på S i fall hon hade velat prata om alla dessa män som sviker igen och igen. Men vi pratar inte om det där. Jag pratar mest träning med killarna och drar gamla stories och i takt med att jag blir packad pratar jag nog mest blaj utan att säga något vettigt alls.
Vi skiter i tolvslaget för det är kallt och trist och jag tänker i en sekund på W som är den första jag kramat de senaste fyra åren när klockan blivit över tolv. Vet inte vad han gör eller vad min kära kompis gör men jag antar att jag hade vetat om jag bara hade förlåtit men jag kan inte förlåta och har aldrig kunnat det heller.

Så hamnar vi på lokal och jag låter den Förståndige hålla mig sällskap och i berusningens dimma får jag för mig att det är exakt det jag vill. Stå där tätt ihop med den Förståndige och låtsas som att 2012 skulle vara hans och mitt år.
Men någonstans vaknar jag väl upp eller åtminstone tröttnar på att spela charader. Så jag drar ifrån den Förståndige, hem till S där jag somnar i hennes säng. Och nästa dag är det nyårsdag och jag går hem i mina höga klackar och en äcklig mörk snubbe kommenterar min outfit och jag har på riktigt lust att strypa the motherfocker.

Det är första dagen på ett år som ser ut att ha alla förutsättningar att bli ett bra år. Det är ingen W ute på soffan eller tankar på någon som gör mig besviken. Alla misslyckanden jag bär på står skrivna i imperfekt och V, O och alla sår kommer inte rivas upp igen. Kanske kommer det ny ångest men just det som hänt kommer aldrig komma igen. Att det fortfarande påverkar mig är solklart men det är ingenting som akut kommer styra mitt år.

Nyårsdag och jag kräks två gånger. Pizzerian missar löken på pizzan och slänger på lite fattig hackad lök i efterhand utan att ens informera mig. Jag känner mig sjuk, eländig och min kropp är inte som den brukade vara innan operationen.
När den Förståndige ber mig hålla honom sällskap känner jag mig bara äcklad och undrar hur många gånger man måste säga nej innan han skall ge upp.
Det är klart att det finns en del utav mig som önskar att jag hade kunnat låta honom vara en del utav mitt liv. Han är snäll och framgångsrik och smart och relativt snygg. Men jag orkar inte bara köpa läget och rätta mig in i ledet. Det handlar om mitt liv och jag vill känna den där magiska känslan igen. Jag vill träffa någon som kan nå in till mig. Jag är helt säker på att den Förståndige är exakt som V eller O eller Kollegan och alla andra. Dom låtsas och spelar och vänder utochin på sig själva för att få en del utav mig som dom ändå inte vill ha till något annat än att bekräfta sitt eget jävla ego. Män asso, I hate them.

Det man förlorat

2012-01-01T04:04:00.000-08:00

För många år sedan långt innan jag blev den jag är idag. Så träffade jag en tjej som jag i denna blogg kallar Jess. Vi sågs ofta på fester under en tid då livet var roligt och galet. Något senare, ungefär när J var borta blev Jess min viktigaste lekkamrat. Hon fick den plats som jag inte längre kunde eller ville ge min första bästa kompis. Jag antar att Jess blev mina andra bästa kompis.
Sen följde hon med mig i allt jag gjorde. Blev kompis med syrran, med S, den Lilla och alla andra. Hon lyssnade när jag pratade om min längtan efter J, hon höll mig sällskap i min säng, hon ville alltid hitta på det jag föreslog. När J kom hem och vi blev sambo fortsatte hon att finnas. På den tiden fanns det så gott om plats för fest även då jag hade förhållande och festa var något som jag och Jess gjorde bäst.

Sen blev vi lite äldre och jag tror att hon började känna sig ensam. Jag märket hur hon lite tappade glöden under den där hösten då jag träffade H. Det var nog så att hon var trött på singellivet och det blir ju alla ibland. Som tur var hade H väldigt många snygga kompisar så det var bara för Jess att välja. Hon gjorde ett bra val i Hs bästa kompis och det var ungefär då vårt gäng blev till.

Så följde några år när vi nästan växte ihop. Jess och hennes kille, den Lilla och hennes kille, syrran och hennes kille, S, Hs andra bästa vän och så jag och min älskade H. Vi blev en samling människor som gärna höll ihop i vått och torrt, firade midsommar, nya lägenheter, födelsedagar och nyår.
Det var den bästa tiden i mitt liv. Jag omgavs av människor jag älskade, jag blev behandlad med respekt, jag var en del av en grupp jag kunde identifiera mig med, och framför allt, jag hade H som kände samma sak kring våra vänner.

Sen sprack det sakta sönder. S hittade någon som inte riktigt passade in, Hs kompis skaffade barn med en tjej. Men vändpunkten kom såklart när jag och H slutade älska varann.
Jag förstod att jag behövde acceptera att Jess och även min syster och hennes kille skulle fortsätta träffa H. Jag gillade inte tanken men han hade lika stor rätt till våra vänner som mig. Jag förstod det i tanken. Men instinktivt kände jag en stor brist på lojalitet. Det skapade ett hat som skapade en klyfta som blev början på ett problem.

Därefter föll jag isär och så försökte jag limma ihop mig själv med hjälp av nya människor så som M, E, Je och en massa killar utan struktur. Jag glömde väl lite bort mina favoritmänniskor i världen. Eller nej, jag glömde inte. Jag höll mig nog medvetet borta då jag inte kunde hantera att bli allt för påmind om allt jag hade förlorat.
Och tillslut slutar även självklara relationer att fungera om man inte när dom. Det blev ett för stort glapp mellan mig och Jess. Vår vänskap höll helt enkelt inte för barn och hus och jag med alla mina misslyckanden. Jag slutade dela mina tankar med henne, jag trodde väl inte att hon ville höra ändå. Hon hade ju sitt hus och sin man och sitt barn så vad fan skulle hon med mig till egentligen?

Men bara för att jag och Jess inte längre kände förtroende för varann. Bara för att jag och H började låtsas som att vi inte kände varann. Så behöver det ju inte betyda att dom andra skulle sluta umgås med varann. Så i går firade det gamla gänget nyår ihop. Den Lilla, Jess, min syrra, H och alla respektive plus barn. Alla var där utom jag och S. Vi var inte ens bjudna.

En återblick

2011-10-30T04:57:00.000-07:00

Jag minns inte när jag träffade Sprallet första gången. Jag antar det var under en höst när jag och Idioten gick isär och jag började återuppta mitt gamla umgänge som jag hade innan jag träffade honom.
Jag och Sprallet stötte ihop titt som tätt. På den tiden var det fest varje helg och vi var väl 20någonting och livet lekte. Sprallet lekte mest av alla. Så snygg och poppis så att det nästan steg honom över huvudet redan då.
Jag drogs snabbt till honom men jag förstod det inte riktigt själv. Jag märkte ju hur jag blev grinig när jag såg honom med andra och hur jag sken upp när han fanns omkring. Men det fanns ingen tid att tänka för Idioten komplicerade mitt liv på alla möjliga sätt just då. Ena dagen skulle Idioten ta livet av sig, nästa dag skicka han brev där han berätta om allt han kände för mig och sedan kunde han försvinna iväg med nån tjej. Jag visste att jag inte ville vara med Idioten något mera men han var min första pojkvän och jag hade varit hans i flera år och det var nog svårt för mig att bara gå och lämna allt bakom mig.

Tillslut kom det i allafall en kväll då alla samlades i samma hus och var fulla. Sprallet var också där, jag hade ringt och bett honom komma. Jag minns inte om vi pratade något den kvällen. Jag kommer inte ihåg vad som gjorde att det ena ledde till det andra. Men vi sov ihop den natten. Vi kysstes för första gången. Jag kommer ihåg hur jag klappade på hans kropp och jag vet att jag tänkte; det här är det finaste jag någonsin sett.

Sen var det bara vi. Och vi var så galet 20någonting förälskade. Vi pussades jämt. Vi gav varandra smeknamn och använde dom så flitigt att andra också började kalla oss det. (Kräkvarning jag vet.) Vi älskade att ligga på två madrasser i mitt flickrum och bara tjöta, knulla och käka toast. Och när vi inte gjorde det hängde vi med våra kompisar och festade och var glada och vi hade absolut ingenting att bråka om.
Om ni frågar mig hade jag kunnat fortsätta så. Sprallet var inte perfekt och hans intelligens kanske inte var det skarpaste men han hade en sån jävla utstrålning och energi och allt det där smittade av sig på mig. Jag blev beroende av honom och jag tror att det skrämde honom tillslut.
Han lämnade mig jävligt ärligt utan att låta det gå en massa tid då man vara försöker och försöker fast man inte vill. Han var säkert inte helt överens med sig själv men han fattade ett beslut för vår skull. Och jag minns hur han sa; "hade jag varit 30 så hade jag gift mig med dig men jag är 23 och vill leva ut".

Han har blivit lite tunnhårig sedan allt begav sig och jag tror inte att hans liv blev som han tänkt. Jag tror att allting skenade när han valde ett liv i klubbsvängen och all ytlighet. Jag tror att han snöa in rätt så hårt på drogerna och att det tagit honom en massa tid att komma tillbaks. Jag vet inte men jag tror han är singel fortfarande. Han har i alla fall inga barn. När jag träffade honom i julas var han stökig och fick något som jag tolkade som en snetändning. Han skällde på mig men jag var själv så full att jag inte minns exakt om vad. Jag gick bara därifrån och sen har vi inte setts och det är inget jag bryr mig om. Sprallet är bara en del av mitt förflutna och jag vill inte ha honom i nuet. Men jag gillar att tänka på oss ibland för han var väldigt speciell för mig då. Med honom var livet helt jävla underbart och jag vill minnas den känslan ibland. Jag vill påminna mig om en gyllenbrun pojke som hade blåa ögon och mörkbrunt hår. Han hade så jämn och fin hud och han var så full av liv och han gjorde mig otroligt glad. Så vill jag känna igen en vacker dag.

Vem vet V?

2011-09-21T14:25:00.000-07:00

Ibland tänker jag på V. Inte sådär hela tiden men jag tänker på honom varje dag. Jag undrar ofta hur han har det. I fall han fortfande har ångest och mår dåligt. Har inte sett eller ens hört något om honom på länge. Har han träffat någon eller avskärmar han sig?
När jag är på mitt nya jobb befinner jag mig hundra meter ifrån hans lägenhet. Jag går hans gata ner när jag sen går hem. Jag minns inte längre koden till hans port men det spelar ingen roll då jag ändå aldrig skulle ringa på. Jag ser hur det lyser från hans balkongdörr och det känns som en evighet sedan jag stod där uppe.
Jag undrar om han någonsin bryr sig. Tänker han på mig ibland. Reflekterar han över det som hände? Saknar han om möjligt mig? Jag vet inte. Jag har ingen aning. Det spelar väl fan ingen roll. Jag vill inte ha V ändå. Men det är sorgligt. Det är det likväl ändå.

Old times

2011-09-20T14:07:00.000-07:00

Jag tar bilen mot mitt barndomshem och stannar till vid vattnet på vägen. Jag tittar på alla nya lyxkåkar som växt upp där det förut bara fanns klippor och träd. Det är fascinerande att se vad mycket pengar folk tycks ha. Hur flådigt det måste va. Förr när man bodde här så var det mer lagom Svenssonbra. Då räckte det med ett nyrenoverat kök. Nu för tiden spränger folk bort halva berg för att förbättra havsutsikten från sitt panoramafönster.

Jag går en sväng längs bryggan som jag ofta gick på förr. Och jag minns alla mina glada och mindre glada stunder där. Med vänner och bekanta men först och främst barndomskärleken. Där har jag suttit och pratat med honom på kvällarna innan hans mamma tvingade honom hem. Där har jag gråtit som den där gången han sa att han inte ville ha mig och mitt hjärta gjorde ont för första gången. Det var där jag insåg några år senare att jag inte älskade Idioten längre och tonårskärleken var den som lyssnade.
Jag antar att jag symboliserar den bryggan med tiden mellan barndom och vuxenhet. Det är en plats som känns avlägsen men fortfarande ändå en del av mig. Det känns skönt att åtminstonne kunna ta sig dit fysiskt, särskilt då mitt inre vandrat så långt bort sedan dess.
Jag skulle vilja komma närmare det livet igen. Inte för att det var helt bekymmersfritt att växa upp eller så. All tomhet, förvirring och att bli fostrad av två föräldrar som var så upptagna med att inte älska varann. Men jag var aldrig ensam. Som jag minns det fanns det oändligt med kärlek ändå.

Så kommer jag hem till pappa och vi äter lamm en söndag. Syrran och hennes kille är där och så pappa, hans fru och jag. Förr när jag var yngre brukade vi vara fem precis som nu. Men då var det Sprallet eller J som var den femte. I dag är det syrrans kille. Fast han har varit med så länge att jag ibland undrar om det inte är jag som är den femte nu.
Ett tag var vi sex, då när H var med. Och det är sorgligt att det nästan inte finns några stunder som jag tycker är värre att vara singel på än när jag är med pappa. För det är inte lika avslappnande att vara med sin familj när man tidigare alltid varit den som kommit + 1. Och kaffekopparna som Sprallet köpt och fotoalbumen i mitt flickrum påminner mig om allt i mitt liv som helt gått förlorat.

Jag går i cirklar

2011-08-28T12:13:00.000-07:00

Sommaren passerade utan att jag reflekterade över att den var här. Jag åkte aldrig någonstans. Inte en endaste gång grillade jag med mina vänner. Jag badade två gånger. En med W och en gång själv. Det var allt som blev av. Trots att jag gått hela vintern och våren med en längtan efter grillkvällar och rödvin och bokläsning vid klipporna och kvällsdopp i salta hav.
Jag skaffade mig ingen sommarflört. Dels av den anledningen att jag gav ett löfte till min psykolog. Men främst; jag har inte kunnat. För jag har inte sett något, inte känt något, jag har inte alls varit närvarande denna sommar. Det enda jag har gjort är att titta tillbaks och fyllas av det tomrum som lämnats kvar. (Japp det lät lite som Winnerbäck)

Jag har varit ensam i mina tankar och dom har skenat. Och även då mina drömmar har varit så långt ifrån verkligheten har jag sörjt över att se dom krossas som glas. Och när jag försöker reda ut vad det egentligen är jag saknar och känner är det Os kropp och händer. Med Vs erfarenhet. Jag har blivit så snurrig att jag blandat ihop allting, inget jag känner följer någon logik. Jag måste tagit delar som jag gillat och aplicerat in i fantasin. För det är vad jag måste ha ägnat mig åt. Byggt ihop en person utav två väldigt olika människor som gjort mig illa på ett liknande sätt. Och jag inser att den som sparkat mig hårdast är återigen jag själv.

Psykologen kommer tillbaka i veckan efter semester och jag känner att jag behöver henne stort. Jag har inget dumt att erkänna. Jag har suttit still i båten ett tag. Men ångesten når mig oavsett om jag går hem med nåt av mina lik ur garderoben eller om jag tränar hela helgen eller flyr till pappas land i jakt efter ro. Jag har ingen kontakt med V längre men ångesten kring honom sitter där som flugskit på tapeten ändå. Jag blir inte kvitt dessa scitzofrena och oklara känslor som cirkulerar kring honom i min hjärna. Och det är så sjukt att jag inte klarar av att låta det vila då jag vet att det inte finns någonting han hade kunnat göra. Eller för den delen vill göra. Men jag hör bara; Your scar of your Love remind me of us...
Så då försöker jag göra annorlunda med O och undvika allt för djupa sår. Eller vadå annorlunda? Är det egentligen inte exakt så jag gjorde med V när jag låtsades som att allt var ok och vi kunde va buddies typ? Träna ihop som om han vore W. Som om det inte skulle räcka med en W?
Kanske, förmodligen, tyvärr är kontakten med O samma sak. För det är inte gratis att slippa ångesten över att vara svår och jobbig och ställa helt orimliga krav. Det kostar i form av farliga förhoppningar som aldrig kommer infrias och spelregler som jag mår dåligt av. Och jag önskar att jag kunde vara stark nog att hålla mig till det vi en gång bestämde utan att känna mig helt övergiven, oönskad och svag.

Du läker mina sår

2011-06-01T08:40:00.000-07:00

Det är så svårt att våga lita på det särskilda mellan två människor om man råkar vara en av dom som tagit fel gång på gång. Det är så svårt att våga tro på äktheten i de viktiga ord som sägs när dom inte följs av en verklighet. Det är så svårt att tro att det är något särskilt med mig när det känns som jag blir spelad av dig. Men jag ser att du menar allting mellan raderna när du tittar på mig. Och du harklar dig, ursäktar att du är så dålig på att förklara dina känslor för mig. Och jag tänker på H, på alla andra män i mitt liv som delat problemet i samma sak. Och jag tycker du är väldigt söt när du försöker, det är ansträngningen som ger mig svar.

Vi försvinner väl nu men det är okej. Jag vet att du inte lämnar av anledningen att du inte tycker om mig. Jag behöver inte alltid få som jag vill. Det är oftast lika bra när jag ändå aldrig vill något på riktigt ändå. Så länge det finns respekt och omtanke så kan jag lämna utan ångest, för att jag kan förstå.
Du säger "jag vill inte att det skall vara över. Jag hoppas att det inte är över". Men jag vet inte vad vi annars kan kalla det här. Du har för många bekymmer, du ser viktigt i andra saker än mig. Du är ung men inte dum och jag är gammal och inte särskilt smart. Men jag vet vad jag vill när jag ser klart.

Du är fin när du delger, när du berättar dina hemligheter för mig. Du växer i din svårhet samtidigt som du inte längre känns som gjord för mig. Jag är glad att du visat, du har gjort allt till det bättre nu. Och det förändrar allt jag trodde jag kände men det förändrar inte den som var du. Jag har bestämt mig för att se dig exakt som du va. Du är min räddande ängel. Den som gjorde att allting tillslut blev bra.

En ny Du

2011-05-22T03:11:00.000-07:00

Vi låg i min säng i min gamla lägenhet och vi låg kvar där halva dan. Vi hörde hur tvåans spårvagn passerade utanför fönstret med jämna mellanrum men jag lyssnade mest på vad du sa. Jag älskade att småprata med dig även fall vi aldrig pratade om något alls. Kanske var det just därför jag gillade det, för ingenting vi sa var varken dåligt eller bra.
Du kliade på min rygg och bad mig gissa olika bokstäver som du skrev. Du skrev L O V E och jag visste att du skulle skriva det. Redan vid L kände jag exakt samma sak. Jag vände mig om och höll om dig när du bokstaverat klart.

Du kysste alltid utanför. Din tunga var inte större men du tog väl i så du dog. Det skrämde mig första gången men efter kyss nummer två tog jag bara emot. Du hade de finaste läpparna jag kysst både innan och ända tills nu. Du hade de högaste kindbenen och de djupaste valnötsögon jag sett. Och JCpojken på alla reklampelare är bara en något fulare du.

Jag vet inte när jag glömde dig, har jag någonsin gjort det undrar jag. Jag gjorde väl aldrig det eftersom det känns som att du fastnade kvar. Sen tog det två år och jag hittade en ny du. Eller om sanningen ska fram det var inte jag som hittade dig. Allting började precis det samma, du sökte upp mig.
Jag förstod det inte först, jag var för djupt besviken över mitt liv. Men så kom du på nytt och vi gjorde om allt igen. Jakten, sökandet, du låtsades vilja vara en del av min framtid.

Du var lite mer strukturerad, lite äldre, lite tryggare denna gång. Du var inte lika naiv och du visste vad orden betydde i Winnerbäcks sång. Du kysste mindre och pussade mer. Du såg mig fortfarande som ouppnålig men jag inbillade mig att du visste vad du ville ha. Du pratade inte heller om något särskilt men jag pratade mer och du lyssnade på vad jag sa.
Och när jag pratade tror jag du tänkte; "vad har hänt med henne sedan sist?" Jag tror du undrade; "varför gör du såhär mot dig själv?" Jag tror du kände samma skuld och samma rädsla igen. Du mindes allt trots att det var längesen.

Jag borde väl vara tacksam för att du kom till mig på nytt. Efter så många nätter som jag längtat efter just dig. Dina ögon var blå denna gång. Du tittade mer glatt än innan med dom. Din näsa var spetsigare, inte lika gullig som sist. Men den passade dina läppar som var precis lika galet snygga som jag minns. Du hade några mer tatueringar men du låg med mig på nästan samma sätt. Du gjorde inte dina små läten i sömnen men du sa obegripliga ord som påminde mig. Du brukade kunna sova sked men det gjorde du inte nu. Ändå kändes du mer fysiskt närvarande, jag kände mig trygg för att det var du.

Du stannade inte lika länge. Kanske var det bra. Du kom liksom bara för att trösta efter att någon krigat sönder min värdighet. Du återvände bara en kort stund för att klappa på mig. Men ändå, trots att det gick så snabbt, så saknar jag dig.

Han gör mig glad

2011-04-22T02:53:00.000-07:00

Det kommer komma en dag då jag lär förundras över detta inlägg. Kanske till och med skämmas? För det kommer väl komma en dag, blir det snart, då jag kommer undra; hur fan tänkte jag? Men just nu, i detta ögonblick, där vill jag bara va.

För han tar på mig på exakt det sättet jag vill. Han kysser på mina fakebröst och säger att han gillar dom. Han klappar på min hud och säger; du är så mjuk. Han drar med fingrarna längs min kind, leker vid mitt hårfäste. Blicken är fäst på mig, han tittar rakt in i mina ögon utan att det gör mig obekväm. Och vi har inte ens legat med varann.

Han ligger i linne i soffan och jag tittar på hans tatuerade kropp. Min ögon älskar att gå upptäcksfärd och hur mycket jag än ser finner dom ingen besvikelse. Håret är mörkt, tätt och fint, ögonen är blå, huden är mjuk, kroppen är målad och så underbar. Det är som att han är tillverkad för mig.

Han får mig att glömma V. Han får mig att inte undra mer. Han kanske bara är ett plåster just nu. En medicin för att hålla mitt förstånd i chakt. Han kanske är en riktigt dålig idé. Men just nu får han mig att må bra.
Och när jag tänker på hur det påminner om T. Så blir jag rädd eftersom det gjorde så ont en gång och det kommer göra det igen. Samma film med samma story. Det är samma förutsättningar som ger samma resultat och samma slut. Så tänker jag på alternativet; att bara gå. Och när jag för det på tal, att detta är inget bra, så säger han "det får stå för dig. Det är endast ditt eget val".

Lo säger; det kommer va härligt ett tag. Men sen slutar det ändå med att dom vill vara med någon 19åring och gå på Liseberg. M säger; om det inte hade varit för T så hade jag aldrig sagt nåt annat än kör. För O är bra. Men du har redan gjort detta en gång och det slutade så illa för dig.
Jag säger väl ingenting. Jag önskar jag kunde tänka klart. Tänka smart. Men när vi ses så mår jag bra. Och hans händer gör mig galen och hans sällskap gör mig glad.

Inre stress

2011-04-10T02:34:00.000-07:00

Förr har jag känt mig väldigt låg. Ett tag sov jag mest hela dagarna. Jag kanske drack lite mycket dessutom. I vilket fall som helst kände jag mig livlös, hopplös och konstant sömnig. Att misstänka depression krävdes inget större analyserande.
Så slutade jag det jobb som dragit ner mig under många år. Började jobba tidiga mornar i träningsbranschen. Och jag träffade lite nya människor, jag skaffade mig mer aktiva rutiner och även då jag alltid varit duktig på att träna så blev det mer krut och prioritering på den biten.

T hände och det var nog den förlösande faktorn till varför jag tillslut kände mig tvungen att ändra mitt liv. Året tidigare då jag separerade från H kändes mitt gamla jobb som en livlina. Tryggheten, kvällstiderna och alla mina gamla kollegor var den främsta anledningen till att jag slapp känna mig ensam i min frigöringsprocess. Genom jobbet fick jag M och E och flera därtill. Dessutom tog ju Kollegan en del fokus ifrån den smärtsamma processen då mitt liv gick från en stark gemensakp med många parvänner till helt ensam singeltjej utan något tydligt gäng att identifiera sig med.

Men så kom T och jag vet inte riktigt varför det så innerligt påverkade mig. Att jag så tydligt kan säga att det var helt avgörande. T var ju bara en liten pojke som ville klappa på min hud. Det vet jag i logiken att han var. Men i känslan var han så mycket mer. Som symbolen för alla drömmar jag någonsin känt, som ett bevis på hur livet skulle kunna vara för dem som lyckas. T påminde mig om hur det var att älska. Och han var helt underbar.
Utan honom gick det inte att stanna i mitt liv. Efter honom kändes alla nätter på gatan meningslösa och alla relationer utan värme som en ångestattack. Utan T gick det inte att jobba, det gick nästan inte ens att sova, det var en helt omöjlig uppgift att respektera sig själv. Så jag gjorde många konstiga saker den hösten. Skar mig i armarna på mitt egna lilla sätt. Och jag slutade fungera, kunde inte le. Jag hade ångest hela tiden, för precis allt.

Det var då jag till sist lämnade gammalt för nytt och började bli den jag känner att jag är i dag. Och det är en bedrift att lyckas ta sig ur dom destruktiva mönstrena, det var starkt gjort. Men ändå inte helt igenom bra. För jag har skapat mer ångest, mer stress, mer press. Jag har fyllt min hjärna med någon slags besatthet kring träning. Jag är helt galet totalt utseendefixerad kring min kropp. Jag känner en enorm inre stress och kan aldrig slappna av. Är alltid på väg någonstans. Är aldrig nöjd. Är aldrig närvarande i nuet förutom då jag tränar.
Men det har funkat som medicin. Det har varit nyttigare för mig att fly in i träningen än då tidigare när jag flydde in i gemenskapen kring alkohol. Men det har utvecklats till någon nyttigare variant av missbruk. När man jämför det så ser i alla fall jag det som ännu en verklighetsflykt. Och det känns inte alltid bra i kroppen. Den går på högvarv jämt. Den vill inte slappna av, den vill inte sova. Den är fylld av en enorm inre stress.

Det fungerade förut. När privatlivet som mest handlade om en otrevlig Killkompis eller en underlig W. Men sen kom V och påminde mig igen. Om hur det är att stanna kvar i sängen en lördag och skita i spinningen. Om hur det är att komma hem och fråga hur den andre mår i stället för att hysteriskt sätta sig vid matbordet och skriva i sin träningsdagbok. Bara en sån enkel sak som att finna ron till att kolla på tv. Aldrig att jag gör det nu för tiden. Men med honom var det så skönt att bara lägga sig i Duxsängen, äta lite omelett och kolla tv ihop. Det blev tomt när han försvann även fall han aldrig var min. Han gav bara en glimt om hur annorlunda mitt liv skulle kunna vara. Han gav mig två veckors semester. Två veckor att andas ut. Sen höjde han stressnivån till max, stal med sig det sista av min ro. Och nu två månader senare har den inre stressen fortsatt att eskalera. Jag kommer bryta ihop om detta fortsätter. Min kropp skriker högt i motstånd redan nu. Ryggen ömmar, träningsvärken är alltid där, huvudets tankar cirkulerar i raketfart och jag känner att det bara är en tidsfråga innan det händer något radikalt. Jag måste bryta detta mönster. Men hur och med vad?

Det blir alltid samma sak

2011-02-22T14:14:00.000-08:00

Han sa aldrig något när han gick. Det fanns kanske aldrig någon plats för ett hejdå. Han tog aldrig tillbaka den rosa tandborsten han gav mig. Det kanske var så att den aldrig va min. Han hörde aldrig om min sorg över livet, jag tänkte att han skulle få slippa det. Jag visade aldrig min osäkerhet, han gav mig inga skäl.
Jag tyckte inte han var dödligt vacker men jag valde att titta på det som var tillräckligt bra. Det var inte en intensiv sån där obetänksam förälskelse men det kändes ungefär som ett värdefullt litet frö. Som ett litet liv i mitt inre kunde jag känna hur det växte, varje natt i hans närhet gav näring inom mig. Jag tänkte att det var en början, ett nytt och härligt och lagom helt perfekt sätt att förälska sig.

Men så blev det en förändring. Han blev som alla andra på en sekund. Han blev W han blev 30 han blev Mr Cool alla andra som velat ha men inte vill ha. Jag vet inte varför jag är en människa som alla vill åt men ingen vill stanna hos. Jag hade hellre varit en grå liten mus som ingen såg men som ändå blev hittad av någon tillslut. Hellre en skugga för någon speciell än den jag verkar vara för dem. En tjej man vill ha men ändå inte vill ha för hon är aldrig tillräckligt bra.

Om det där med att välja förståndigt

2011-02-05T07:08:00.000-08:00

Det händer ibland att jag ger killar en chans. Sånna där killar som jag på förhand inte tycker passar in i bilden av hur min framtida kille skall se ut och vara. Men som kanske, oftast genom aktivt visat intresse, ändå får en chans. Ibland, ja någon gång ibland träffar jag dem ett tag. Ta N som exempel. Ibland utvecklar jag någon slags vänskap, den Blonde och den Förståndige är två. Men oftast träffar jag dem bara denna enda gång och sen lägger jag ner. Jag nämner det aldrig i bloggen, dom påverkar mig inte alls. Som mest kanske det sticker till av ett uns med dåligt samvete men vanligtvis är jag så fokuserad på min egen olycka att jag helt enkelt inte har förmågan att sätta mig in i deras känslor. Och helt ärligt, jag skiter fullständigt i det.

Jag borde ge killar mer än en chans men det är något som ofta låser sig inom mig när jag försöker. För jag hatar att ha övertaget i det där maktspelet. Det är det mest avtändande jag vet förutom dålig andedräkt och tunnhårighet. Med det sagt menar jag inte att jag älskar att inte ha kontrollen. Det är precis lika vidrigt om än på ett väldigt mycket mer självnedvärderande sätt. Men de gånger jag har blivit riktigt förälskad (med undantag av J som var ett jäkla helvete i början) så har det inte funnits något spel och inte heller någon makt som tenderat att bli obalanserad. Med Idioten, Sprallet och H var det självklart redan från början och med detta i bakhuvudet har jag väl helt enkelt inte velat gå in i en relation på något annat sätt än som helt fullkomligt hopplöst hundra procent säkert förälskad. Jag kanske inte helt och fullt tror på just kärlek vid första ögonkastet men har man väl känt den där första magnetiska dragningskraften en gång tror jag det blir svårt att ens se tjusningen med att försöka sig på något annat.

Men så är ju inte livet särskilt enkelt och även en kärlek som börjat så övertygande tenderar att ta slut. Av orsaker som skiljer sig åt från fall till fall men det som påverkat mig mest är naturligtvis H. För med honom hade jag den enda relation jag någonsin haft som varit värd att bevara. Och efter det har jag sagt mig söka en ny relation där jag kunnat agera som den vuxen jag aldrig var när jag hade honom. Men i praktiken har jag mest letat där jag på förhand vetat att jag aldrig skulle finna, så som i en helrutten människa som Kollegan eller i en underbart vackert barn i form av T eller i lite allmän bekräftelse som aldrig känts på riktigt så som i Mr Cool och i destruktiva men ack så roliga stunder med Killkompisen.

Så när något växte känslomässigt fram kring W så blev jag glatt förvånad. Eftersom jag tolkade detta som ett mer vuxet beteende och kanske på sikt något mer lyckat sätt att möta kärleken på. Men då det visade sig vara precis lika dömt att misslyckas som allting annat som jag har lagt mina få och hårt prövade små känsloceller på, så hade jag inget annat val än att omvärdera situationen. Och i min värld betyder det att dra sig undan.
Detta är en taktik som fungerar utmärkt nästan jämnt men då man har en ganska så väl fungerande och mångårig vänskapsrelation i bagaget så är det inte lika lätt. Särskilt inte då den andre parten verkar sakna mig som vän. Vilket i sig gör mig glad. Men försvårar det hela, då jag ändå trots allt kände mig beredd att ge honom och mig ett försök, i samma veva som han gick ut och la sig på soffan och fick mig att känna mig som ohetast i världen.

Med allt detta i bakhuvudet. Med min lilla önskan om att inte spendera var enda söndag ensam. Med en dröm om att kanske sluta ligga med någon ung i brist på annat. Med en vilja att inte behöva söka bekräftelse i det som aldrig kommer bli på riktigt. Utan kunna ägna sig åt något vettigt. Så ger jag ännu en kille en chans. Och som vanligt är det trevligt, det är alltid trevligt att gå på date. Och jag träffar honom igen för nu har jag gett mig fan på att åtminstone försöka. Och han lagar fantastiskt god mat till mig och han kramar mig hela natten och han ger mig frukost på sängen och han försöker inte sätta på mig och han verkar gilla mig rätt så mycket. Och hans lägenhet är verkligen fin och han verkar ha en hel del pengar och han är absolut inte ful. Men ändå tänker jag en del på W och tänker att det skulle vara så mycket lättare med honom men innerst inne vet jag att det absolut inte är sant. För W vill ju inte mer än att vara vän.
Och i Ws lägenhet är det aldrig städat och i den andres är det superstylat najs och vad vill man egentligen ha? Men ändå tänker jag att jag inte vill ha en uppstyrd kille med pengar utan mer en slacker med tattos och som inte ställer några krav. Fast innerst inne undrar jag nog lite vad sjutton jag ska med en tattokille till. Det är ju inte tatueringarna jag kommer leva med och när det kommer till kritan har ju knappt W några tatueringar heller.

Min fjärde kaosartade nyårsdag

2011-01-01T14:47:00.000-08:00

Jag tänker inte börja med att berätta om allt dumt jag har gjort den senaste veckan. Jag tänker inte gå in på tjafset med Killkompisen och hans ständigt sårande ord, om han med de mörka ögonen som jag känner en sjuklig fysisk längtan till, om all alkohol, om Stockholmskillen som blir besviken på mig och ger mig dåligt samvete, om den Förståndige som äcklar mig, om alla hopplösa tankar på T som aldrig går ut, om Mr Cool som dyker upp lika ståtlig som alltid och det här ständiga problemet med alla män som kommer och går och kommer tillbaka igen.

I stället håller jag mig till nyår och det natten sen lämnar kvar. Så jag börjar med slarvig tofs på huvet, smink, höga klackar och svart tight kjol. Jag målar mina naglar lila och dricker fin tysk Riesling för att tagga till. Jag tar på mig min bruna päls, skyndar mig ner för trapphuset och låtsas oberörd när jag hoppar in i Ws bil. Jag försöker att inte tänka på det som hände för ett tag sen, försöker tänka mer på att det är fjärde gången på rad vi firar han och jag. Jag gör allt för att undvika mina förhoppningar, jag ber till gud för att inte verka desperat. Jag sitter där på middagen och låtsas att allting är fullkomligt normalt.

För tre år sedan befann jag mig på samma ställe, det var den förlorade natten då jag gjorde mitt största misstag. Då när jag valde bort H för Kollegan och följde med honom hem. Då när jag började gå vilse och tappade bort mig så svårt att jag aldrig riktigt hittat mig själv igen.
Kvällen ser ut precis den samma, Kollegan tar på mitt lår precis som då. Jag kan känna hur han söker bekräftelse, jag ser på honom hur ensam han känner sig. Jag vet att det inte är just mig han vill ha, han vill bara fly sitt liv, hans familj och hans tjej. Han vill bara vara ett svin mot det liv han aldrig ville ge mig. Någon gång kanske det hade gett mig tillfredsställelse att se hur han mår nu. Men helt ärligt det är meningslöst, det är för länge sedan bort. Kollegan är ett fossil som knappt väcker minnen, bara frågan vad såg jag i honom en gång?

I natt är det W jag ser men jag har lovat att jag inte skall truga honom till mig. Har bara tänkt att han får komma om han vill. Men i takt med att natten blir djupare har jag svårt att stå helt still. Jag försöker att inte dricka mig dum men det går inte att vara helt sval. Jag vet inte om vi delar på skulden eller om det bara är tillfället som gör våra val. Jag vet att när vi delar taxi så frågar han inte om jag vill hem, han säger bara sin adress och den ligger längre bort. Och jag säger ingenting, jag har inget att säga, jag känner inga kval.

Vi är nära varann och det känns lite bättre än vår första gång. Men sen känns det kallt och jag fylls utav minnen ifrån det som startade för tre år sedan nu. Jag tänker på skulden Kollegan fick mig att känna, det han tog, den han fick mig att va. Jag vill bara känna mig trygg bredvid Ws sida men han vill inte ens ligga kvar. När jag vaknar har W lagt sig på soffan, den där soffan som jag sov på då jag önskade mer än så. Och det känns tungt men jag måste be, jag vill inte lämna utan att förstå.

Han skyller på sömnsvårigheter men jag känner att det är så mycket mer. Jag kanske överdriver, jag med mina minnen av en H som började sova på soffan och aldrig kom tillbaka till sovrummet igen. Men det är något som svider, annars så hade jag inte ifrågasatt min vän.
"Det är inget mot dig, du känner ju mig" säger han. Och jag säger "ja, jag känner dig, men det här som sker mellan oss nu är något nytt". Och det är då jag önskar att han skulle lägga handen om mig, ge mig närhet, blåsa bort min osäkerhet. Men ingenting händer, det känns bara kallt. Ws distans krossar mig, sprider min besvikelse överallt.
Det är då jag går hem och möter det nya för fjärde året på rad. Konstaterar att det är min fjärde kaosartade nyårsdag.

Hur olika man är

2010-11-21T03:04:00.000-08:00

Första gången jag möter Jess med barnvagnen stannar allting upp för en sekund. Det är inte min första vän med barn. Flera stycken har hunnit med det redan nu. Men med Jess är det första gången jag tänker; det kunde varit jag. Och det känns någonstans. Underbart såklart. Men inte bara fullt och helt igenom bra.
Hon ser ut som vanligt men allting är annorlunda nu. Förändringen som började för längesedan då H och jag gick skilda vägar och hon och Hs bästa vän stod kvar. Vi lämnade middagarna, festerna, allting som var så synkat med dem. Han för någon annan och jag för ingenting alls. Sen fortsatte det med några år då jag fick lära mig singellivets hårda skola och hon bäddades in i trygghetens samboliv. Gapet mellan oss växte, våra liv som sett så likadana ut påminde inte längre om varann. Det blev en ring på hennes finger och sen är det som att vi nästan försvann.

Jag lärde mig att träffa nya vänner och Jess har funnits där ibland. Jag har mixat och blandat och gjort allt jag kan. Det har funnits stunder då jag varit nöjd och det har funnits stunder då jag önskat att jag hade fått behålla allt jag haft. Mitt liv blev något annat och det var först långt senare som jag förstod hur länge mitt misstag med H skulle styra allt.

Jess frågar i fall jag skulle låta honom få bli en del utav mitt liv igen i fall han frågade mig. Jag vet att det är meningslöst att filosofera, H skall till och med gifta sig till sommaren har jag hört. Men då Jess frågar säger jag ändå en enda sak. JA, jag hade inte haft hjärta att säga nej. Jag tror inte det hade fungerat, jag tror inte det finns någon kemi mellan oss efter allt som hänt. Jag tror inte jag skulle kunna glömma allt vi bränt. Men när jag tänker på allt vi gjorde, hur han levde han och jag. Det fungerade inte då, jag var för ung för dum för svag. Men det är exakt så jag skulle vilja ha det i dag.

Tack för era kommentarer! Skall försöka uppdatera lite oftare och brinna lite mer.

Ett krig jag aldrig vann

2010-10-16T05:48:00.000-07:00

Jag känner mig glad. Helt utan anledning. Kanske lite på grund av hösten och solen som skämt bort oss men annars av inget större skäl alls. Snarare finns det då fler anledningar till att känna sig nedslagen. Bara det senaste, har hunnit få sparken, är fysiskt ur funktion efter en bröstoperation och ingen ordning på kärlekslivet alls (men där är det åtminstone ungefär precis som vanligt).
Det är så mycket som har hänt men ändå rör det mig ingenting. Jag rycker på axlarna. Åt bitchen som ger mig sparken för att ge igen av gamla personliga skäl. Njuter nästan av att få tänka att hämnden kommer serveras kall. Åt silikonet som spänner, som får det att kännas som att pectoralis major kommer sprängas vilken sekund som helst. Klämmer bara lite på dem och roar mig med tanken att dom känns som dom gjorde när man var tonåring.
Jag antar att jag har nått en punkt då ingenting längre sårar eller försvårar. Jag gissar att jag antingen har blivit härdad som i stark, eller avtrubbad som i frånvarande. I vilket fall som helst går det att leva i denna höst. Till skillnad på förra då jag var så skrämmande närvarande i mina känslor och så oerhört medveten om vad jag mist.

Jag kanske inte borde operera mina bröst när jag inte har något arbete att komma tillbaka till. Jag kanske inte borde låta ännu en ung följa med mig hem. Jag borde inte glömma alla dom som har passerat utan att ha lärt mig läxan att låta bli. Av den anledningen att jag inte klarar av att samtidigt vara öppen och klar. Redo och förståndig nog att välja det förståndiga. Men jag antar att jag inte längre orkar hålla räkningen. Jag har blivit för oansvarig för att bry mig om matematik.

Ts ansikte på gatan nästan ett år sedan sist påminner mig om hur det känns. Jag förlorade honom förra hösten, det va tidigare än så men han kan fortfarande nå in till mig. Det är underligt hur mycket den där lilla vackra djävulen har fått plats. Det är så jäkla meningslöst, som att kriga för något man aldrig skulle kunna vinna eller dö för det man inte vill tro på. Men samtidigt är det vackert för aldrig har jag väl älskat på ett så naivt sätt och aldrig har jag väl hoppat så iskallt som jag gjorde då.

Men jag är färdig med poesi, jag är klar med krossat tonårshjärta. Jag måste sluta kriga för något som jag inte kan vinna eller gråta över det som aldrig fanns. Jag borde försöka bli vuxen och lära mig att prioritera som en vuxen och sluta fly ifrån det jag egentligen vill.
Men när den förståndige närmar sig drar jag mig undan och när han med mörka ögon finns trycker jag mig tätt emot. Jag vill bli sedd av den som inte ser och jag vill vara nära den som inte känner någon närhet. Jag vill väl inte känna men samtidigt känner jag ju när dom inte känner för mig. Jag blir en mer och mer rubbad individ som skrattar högre för var dag som går. Jag antar att jag inte går mot en ljus framtid men den kommer vare sig jag vill eller ej. Jag känner mig inte längre ledsen men har ingen aning om vad som tagit mig hit. Dom säger att man måste nå botten innan det vänder och är det här botten så känns det som att jag måste stanna här en stund till.

No turning back

2010-07-14T06:59:00.000-07:00

Jag envisas med att tro, hoppas och förlita mig på alla ord. Trots att jag redan borde veta. Jag borde redan kunna spelets regler, inte behöva lära mig dem igen. Men ändå kan jag inte låta bli att tro att det kanske kommer komma en gång då någon håller det dom sagt.
30 sa; "Du kan ta mig för given" för att sedan markera kylan i oförskämd distans. Mr Cool bad; "Kan vi inte börja om" och försvann igen samtidigt som han bjöd ut min kompis på date.
Och jag föraktar mig själv för att det finns en del av mig som hela tiden vill tro på det som ringer falskt. Som hela tiden är öppen för det där dom säger sig erbjuda under ett ögonblick. Men ändå, hur mycket jag än hatar att jag fortfarande hoppas, så vet jag att den dan ingenting inom mig längre vill kan orkar tro, så finns det ingen chans i världen att min ensamhet skulle kunna skingra sig.

Jag är inte förvånad. Jag blir knappt ens sårad. Jag blir bara trött på att människor envisas med att springa ut och in i mitt liv som om dom hade en egen kattlucka till min tillvaro. Ok, jag vet att jag kan låsa och jag borde ha gjort det för länge sedan. Jag vet att jag främst har mig själv att skylla. När jag lurar i mig själv att om det inte bränns så kanske det inte känns och då kanske det går att ge ännu en chans. Som med Mr Cool eller 30 eller Killkompisen som aldrig liksom gått för djupt. Som inte tvingat mig att försvinna av ren självbevarelsedrift. Som inte fått mig att känna så som med T då jag vet att jag aldrig velat andas igen om jag fortsatte låta honom komma och gå.

Men nu får det vara för sent. Jag vill inte ha fler turer med det gamla. Jag vill inte hålla Mr Cools hand och låtsas som att vi skulle ha något speciellt när det bara är jag som sen står för det som sagts. Jag vill inte längre tro att Killkompisen helt plötsligt skulle kunna bete sig som en vän när den enda som bryr sig i vårt förhållande är jag. Jag får inte låta 30s tillfällighet bli något betydande ens om det bara gäller lite uppmärksamhet i form av hans händer. Inte när han inte kan förbli varm efter att det har skett.
Jag förstår att det är en desperat flykt ifrån min ensamhet när den känns för stor för att hantera och jag antar att det är mänskligt att inte stå ut. För det gör jag inte. Och då är det lätt att tro att det inte spelar någon större roll. När det inte handlar om sex (Killkompisen) eller då det handlar just om sex (30) eller bara underlig kemi (Mr Cool). Men det är inte rätt, när behovet av att bli sedd blir större än behovet av att bli respekterad. För jag vet ju, att det inte är så i verkligheten.

Vi börjar om igen

2010-07-05T21:45:00.000-07:00

Jag går ut en kväll för jag tror mig behöva det då och då. Hemmakvällar med mat i sängen och tvn som sällskap byts ut mot fylla och dekadens, clubmusik och alla dessa män. Jag hade inte tänkt att göra det egentligen. Men jag hamnar på ett sidospår med ett glas champagne i min hand och Killkompisen som är hemma på besök. Och dagarna fyllda av träning och plugg och jobb gör att jag känner mig ovanligt värd det igen.
Killkompisen dricker sin öl för fjärde dagen på rak och fäller sina nedvärderande kommentarer som aldrig sinar. E har sagt det så länge och i kväll står det klart, han är inte bra för mig. Killkompisen har problem med sin självbild, med all sprit han dricker och allt annat i livet som jag inte förstår mig på. Och det kanske gjorde ont i honom den där gången jag hellre låg med hans vän. Men han gör sig lustig över precis allt jag gör. Och förr fanns det ett hjärta i hans jargong men den försvann någonstans mellan mitt misstag och han självförakt. Så jag vänder bort blicken när han står där och skämmer ut sig själv. Lämnar M, lämnar de andra som är för berusade för att jag skall orka se på. Jag går med Mr Cool för han är en sådan som förstår.

Vi pratar som vi gör, vi gnistrar mot varann. Jag trivs i hans sällskap, jag gör alltid det när han väl är där. Och när han säger "tror du vi kan börja om?" så säger jag "det är det enda vi gör". Jag vet inte om han förstår att jag menar att det alltid känns som en enda lång början för honom och mig. Jag vet inte om han förstår att jag skulle vilja att han bestämde sig.
Alla säger att han är så snygg, han är en sån där som småtjejerna vill ha. Men när jag ser på honom är han egentligen inte ens min stil. Jag ser inte utsidan det är inte den jag vill åt. Han är visserligen lång och ståtlig men han är inte som t ex T som ser ut att vara tillverkad för mig. Men Mr Cool har en insida som påminner väldigt väldigt mycket om något som skulle kunna passa mig. Och det här med att han aldrig försvinner helt trots att han inte är redo fascinerar mig. På samma sätt som att han hellre pratar med mig än att sätter på mig.

Men då händer någonting som inte är min historia att berätta här. Det händer något fruktansvärt som jag inte vill skall vara sant. Och Mr Cool och jag göra allting vi kan för att hjälpa till. Men när alkoholen är med och ingen egentligen förstår någonting annat än att det finns onda människor där ute som förstör andras liv. Så räcker det inte att man gör allt för att rädda den som behöver ens hjälp.
Och nästa dag vaknar jag upp med en känsla av sorg för det som hänt men ändå av tacksamhet för att jag finns. Och jag tänker att jag måste bli bättre på att vårda det jag har. Jag lovar mig själv att dra mig ur det här. För när jag tänker på den jag blivit, den jag hela tiden kämpar för att vara. Så ser jag inte längre någon som bara gör fel. Jag gör fel i mycket jag är fortfarande ganska svag ibland. Men jag är större än jag varit det är dags att förstå det nu. Jag tänker ta vara på mitt liv det är färdigt med att önska att det skulle ta slut. Det är färdigt med att ge människor som Killkompisen chans på chans, färdigt med att låta en fin människa som 30 bli något fult bara för att jag inte har förmågan till att rädda mig själv. Från och med nu skall jag börja värdesätta mig själv.

No love

2010-05-16T22:20:00.001-07:00

Mr Cool flydde från stan en regndoftande november. Han kom till mig en kväll efter en höst i glömska för att säga mig det. Han var trasig och jag var likaså. Det var kanske därför han kom, för att han hoppades att jag skulle kunna förstå.

Så kom vintern och jag började sakta ändra mitt liv. Och våren kom och jag fortsatte lägga grunden för det som skall föreställa en trygghet. Mr Cool fanns inte någonstans på vår gata. Han var borta nu. Och jag fanns inte heller där så jag kom aldrig mig för att sakna honom.

Men så flyr Mr Cool hem och han vill träffa mig igen. Han vill kalla mig baby i telefon och säga puss när vi säger hejdå. Han vill bjuda mig på middag och låta sin hand snudda vid min. Han vill gå med mig vid sin sida och det kanske är så att han har saknat mig.

Jag vet att 30 är i stan, han förvarnade mig denna gång. Och det gör mig förvirrad för jag vill vara med bägge två. Jag vill spegla mig i Mr Cools uppmärksamhet och jag vill bli klappad av 30s stora hand. Men när Mr Cool försvinner så väljer han åt mig. Jag vänder mig mot 30 och lurar i mig själv att det skulle vara ett ofarligt återseende.

Jag var kallare än is för nio månader sedan. Det var sommar, det var U2 på Ullevi, 30 i min säng och T i alla mina vener. Jag lät 30 försöka tina mig med sina händer men det gick inget vidare för honom då. Jag lät honom försöka igen men innerst inne ville jag nog att han skulle gå.

Det gick en livstid eller kanske bara några månader. Han kom på nytt det var strax innan jul. Och den här gången var jag ljummen det gick att ge sig hän. Och sen kom nu och då var jag plötsligt fylld av förväntningar.

När jag vill så vill jag. Då vill jag vara så nära att jag kvävs. Och det kanske blev för mycket för honom han kanske gillar kalla Flickan från i somras mer. När jag lämnar honom känns det som att han har fått nog av mig och jag känner mig fylld av ovärdighet. Kan inte avgöra vad eller ens om det är annorlunda. Han kanske är samma, det kanske bara är jag som vill mer. Han kanske tycker om mig det samma och att det bara är jag som hade förväntat mig mer. Jag vet inte, jag vet bara att det gör mig ledsen. När det hela tiden dras i mig men utan att det egentligen vills ändå. Jag är inte perfekt jag är ganska ut och in på något sätt. Men jag är värd någonting, ännu mer när jag ger mig hän. Och ändå är det bara när jag vänder ryggen till som det inte är på bekostnad av min värdighet.

Återvänder hem

2010-04-27T14:30:00.000-07:00

Jag ska flytta från papphemmet till något mer permanent. Jag skall lämna innerstan för ytterstan och det blir lite som att återvända hem. Lämna gatan för något gammalt och bekant. Jag kanske går bakåt det känns så ibland. Men jag antar att man bör vända vid återvändsgränden för att komma fram.
Jag får 38 kvadrat och det är det minsta jag någonsin haft. Men det räcker, det finns balkong, tillochmed plats i ett kök. Jag skall måla lila i hallen och göra allting så fint. I det nya skall jag göra det jag aldrig orkade bemöda mig med i pappkartongens tillfällighet. Jag skall göra det till mitt hem.

Jag känner mig upprymd jag liksom svävar på moln. Jag har alltid varit medveten om den tunga stenen och orosmomentet kring att inte ha några garantier på sitt hem. Men jag insåg nog aldrig hur mycket det drog ner mig förrän jag fick känna mig fri ifrån den.

Men jag måste sluta oroa mig jag måste lära mig det innan jag dör. Det löste sig med lägenheten det kommer hända mer bra. Jag tror det inte helt och fullt ut men psykologen säger det till mig. Hon pratar om tänka-känsla-handla och ber mig att inte oroa mig för saker jag inte kan göra någonting åt. För om man fastnar i bara känna-tänka utan handla mår man inte bra. Precis på samma sätt som att man oftast inte mår bra av att känna-handla utan att tänka. Eller tänka-handla utan att känna.

Sånt där pratar jag och psykolog nummer 3 om. I jämförelse med psykolog nr 2 som mest fick höra om min hjärtesorg kring T. Jag antar att jag pratar om annat eftersom det inte finns någon hjärtesorg kvar. Inte för att jag aldrig tänker på honom, nog gör jag det lite för ofta än vad sig bör. Men det är livet det var aldrig meningen för mig. Jag måste bara våga tro att det kan hända igen.

Jag lever inte

2010-04-08T11:22:00.000-07:00

Jag vaknar upp och undrar i fall detta är dagen då vändpunkten är här. Dagen då svart byts till vitt och uppförsbacken blir jämnt och behagligt kuperad. Jag vill gärna tro att det kan bli så. Men en alldeles för stor del av mig vågar inte längre hoppas.
Så möter jag psykolog nummer 3 och jag har hört att det kan göra någon skillnad och förändring är vad jag behöver. Men när hon sitter där och lyssnar känner jag mig inte alls förstådd. Och jag tänker att det nog inte är i dag som allting förändras ändå. "Jag vill bli hel" säger jag och ber henne på något sätt. "Man kan inte förändra det som hänt" säger hon och nekar mig.

Det är så svårt och förklara hur det känns när man inte längre finner sin värdighet. Det är så svårt att säga vad man vill och vad man söker när det enda svar man vill ge är "Jag vill inte vara ensam". Hon förstår inte att det känns som att livet är för alla andra men inte för mig.

T ringer igen och jag svarar inte. Ber honom att lämna mig ifred när han messar. Och jag undrar hur stark man måste lära sig att bli innan man blir belönad. Hur hjärtlös måste man vara innan det inte längre känns när nya fina bilder på honom och hans tjej visas på min dataskärm. Killkompisen kommer på besök och han hamnar i min säng. Och jag undrar hur ensamma två människor måste vara för att göra det igen och igen. Jag dricker mig påskfull i två hela dagar och sen ägnar jag tiden fram till nu åt att bli människa igen. Och jag undrar varför jag aldrig någonsin kan leva livet i en jämn takt utan att det alltid måste vara stendött eller kaos, ketchupeffekt.

Jag hatar inte mitt liv men jag hatar min lott. Jag hatar inte mig själv men jag hatar att jag klandrar mig själv så hårt. Jag hatar inte T eller H men jag hatar att dom sårade mig. Jag hatar inte mitt förflutna men jag hatar att jag inte kan släppa det. Jag hatar inte framtiden men jag hatar att jag inte ser några tecken på att den kommer bli bra. Jag är uppgiven.

Jag är inte din vän

2010-03-15T11:43:00.000-07:00

Jag sitter i bilen på väg hem från stallet och telefonen visar ett nummer utan namn. Jag blir fundersam, det kan vara problem. Men så svarar jag och blodet fryser till is när jag hör Ts röst. "Har du ridit?" frågar han. Och det är något som får mig att smälta när han visar att han fortfarande minns mitt schema.
"Jag har saknat att prata med dig" säger han sen. "Har du inte saknat det också?" Och jag svarar undvikande på den frågan för det finns hundra saker som jag saknat med T men att prata med honom kanske inte är just det. "Jag har saknat att vara med dig, vara nära dig, hålla om dig" har jag god lust att säga. Men som vanligt när det kommer till T säger jag ingenting.

På ett sätt är det sorgligt att han tror att jag inte bryr mig. Men jag vill inte att han skall tycka synd om mig. Jag vill inte att han skall vara medveten om min svaghet. För det hade inte förändrat någonting. Han är tjugonågonting och kan slösa med allt. Men av mig har han redan fått ett år för mycket. Så jag håller min gard och han får hålla sig en bit bort och det är ändå alldeles för nära för mig.
Jag låter honom tro fel. Att det är han som håller fast vid minnet av sin första tjej och att jag är den som redan har glömt bort honom i mängden av föredettingar. Han trodde så i höstas och han sa samma sak nu. Men tids nog kommer han att lära sig att det här med erfarenhet bara gör att man känner än mer när man väl hittat någon att känna för. Och då kommer han också inse att jag tyckte om honom långt mer än vad han någonsin gjort tillbaks.

Men jag har inget behov av att vara vän med honom. Ni tänker att det kanske kommer förändras när jag inte längre är svag inför honom. Men jag tror att jag alltid kommer vara sån. Vad har vi egentligen att prata om? Skulle jag ringa till honom för att ta en lunch? Be honom om råd när det gäller jobbet? Använda hans kloka ord som tröst när jag lider? Skulle inte tro det.

Annars är det träning jobb träning jobb träning jobb 24/7. Och armarna har växt till sig och kroppen är under kontroll och alla nya träningsmänniskor som jag har lärt känna har hjälpt mig att ta mitt träningsfokus till en ny nivå. Men ibland känns det tufft när restaurangarna sitter kvar på söndagskvällen och dricker skumpa och man själv är den som måste hem i säng. Ibland, allt som oftast, känns det väldigt ensamt att kämpa för formen och framtiden när livet pågår just nu och så mycket i tillvaron känns otillfredsställande.
Jag har en del ångest trots att inget eller ingen plågar mig. Och jag fäller en och annan tår över min påtvingade ensamhet. Så även fall det är långt ifrån rätt så känns det välkommet när Big hamnar i min säng och tar med vana händer på min kropp. Och även fall jag inte brinner av längtan och passion så är det ett skönt avbrott. Och den enda nackdelen jag kan se är i så fall att det inte kommer ske så snart igen som jag egentligen hade önskat. För Big är en ganska konstig kille som verkar nöja sig med att ses varannan månad. Och jag forsätter kämpa med min dagliga kamp mot rynkor, fettprocent, med känslan av att man aldrig tycks komma någon vart och ständigt i denna motvind.

Blir det som man tänkt sig?

2010-03-05T09:55:00.000-08:00

När jag ser dem två blir jag fylld av känslor. Jag blir berörd som om det gällde mig själv. Så lovande, så vackra. Och så har vi verkligheten som den ser ut i dag. Han med en mörkhårig skönhet och ett helt barnhem på sin lott. Hon som aldrig riktigt tycks ha hittat hem sedan dess. Det var väl inte så det skulle vara? Vem hade kunnat ana? Det får en att undra i fall livet någonsin blir som man har tänkt sig.

Jag ser Jennifer Aniston och undrar i fall hon är som mig. Söker hon, drömmer hon, önskar hon som jag? Jag känner henne inte och media har väl allt som oftast en tendens till att överdriva och vinkla hur de själva vill. Men i varje intervju tycker jag mig känna en viss saknad. En viss längtan. Och även fall hon inte saknar det hon en gång hade så är det något inom mig som säger mig att hon i vart fall längtar efter det hon inte har.
Så om en kvinna som Jennifer Aniston tvingas leva ensam och sakta med tiden förlora sin rätt till att bli mor kan man fråga sig hur framtidsutsikterna ser ut för oss andra dödliga. Hur mycket av livet är upp till en själv och vad handlar om tur eller öde?

Vissa menar att det alltid blir som man har tänkt sig och jag tror att det ligger stor sanning i det. Det vackra fallet ovan kanske är ett undantag, vad vet jag om vad som gick snett. Men jag tror inte att Jennifer Aniston förväntade sig ett happily ever after med 30åriga strulpellen John Meyer i alla fall. Lika lite som jag lade dom förväntningarna på en 20årig T. Men något fick oss ändå att ge oss hän och det konstiga är väl inte att vi gjorde det när vi väl fallit. Utan det underliga är väl att vi föll överhuvudtaget.

Ibland känns det som att det här med kärlek, trygghet och ömsesidig respekt är något som händer alla andra men inte gäller för mig. Näst intill alltid är jag den enda singeln i mitt kvinnliga umgänge. Vilket får mig att undra varför det blev just min lott?
Det finns dagar då jag anklagar allting runt omkring mig för min situation. Jag är otursföljd säger jag med martyrkorslagda armar. Och jag lever kvar i mina minnen om en H som älskade mig och en inställning om att det aldrig kommer finnas någon som honom igen.

Men så finns det dagar då jag väljer att anklaga mina felaktiga val före mig själv. Då jag ser mönstret i de män jag valt och de män jag valt bort. Och jag undrar om det inte är där skon klämmer snarare än att jag skulle vara en människa omöjlig att älska.
Jag har alltid gjort destruktiva val men det är först nu som det resulterar i stora problem. För min önskan av vad jag vill ha ut av ett förhållande har blivit vuxet men mina val kvarstår fortfarande där de en gång började. Och det värsta är att jag vet att jag gör fel när jag inte känner mig dragen till det vuxna, förståndig och trygga. Men jag kan inte slå knut på mig själv och vara med någon för att jag borde.

H är den enda av alla jag träffat som kunnat erbjuda mig någonting annat än spänning och passion. Kärlek har jag fått i massor av ett flertal men trygghet har det aldrig funnits plats för. Men så kom H och gav mig allting en människa kan önska sig. Och det förvånade mig, försvårade för mig, var inte det jag hade förväntat mig. Jag valde H därför att jag trodde att han var som de andra, samma spänning och magi som alltid. Så när han visade sig vara någonting annat så vacklade jag, stapplade jag, fattade aldrig jag. Och det känns sorgligt att medge men den enda gången jag träffat rätt var bara av en ren tillfällighet.

Det kallas tvivel det där som stör

2010-02-11T14:29:00.001-08:00

Jag tror jag är på bättringsvägen och det känns också så ett tag. Livet verkar lättare, dagarna mer värdefulla, kraften större och framtiden något ljusare. Ångesten existerar även nu men den kommer så sällan att när den väl känns så gör den mig mer förvånad än hemvan.
Men så händer någonting och jag hamnar ur balans. Det är en kombination av små oviktiga saker i samband med ett oansvarigt beteende och en dröm som aldrig tycks bli sann. Så kommer ångesten tillbaka och påminner mig om den tid då den var ett permanent inslag i tillvaron.

Hade jag förväntat mig något annat? Trodde jag att det kunde räcka med att byta jobb och så gott som helt sluta med verklighetsflykt? Ja, en del av mig hade nog hoppats på att det kunde vara så enkelt. Men en förändring arbetsmässigt gör mig inte immun mot bakslag. Och samma svarta cirkel sluter sig kring min själ när jag känner mig hotad och sviken. Ett steg fram eller åt sidan eller åtminstone bort betyder föga då besvikelsen bubblar och svider i halsen. Ett skitjobb på ett gym räcker inte som snuttefilt då.

Det finns människor som ständigt sviker och konsekvensen blir förföljelsemani. Så jag ägnar stunden åt att förstöra min blogg. Hacka den i småbitar. Kvar finns bara det jag kan visa för min verkliga värld. Och när jag läser känns det så tomt och jag önskar att jag hade kunnat ge er samma allt som jag alltid gjort. Men skammen och rädslan gör mig hämmad och det tvingar mig till att radera tusentals ord och känslor.
Den här virtuella platsen betyder verkligen mycket för mig. Ni få som följer, alla råd jag fått och allt beröm, ni skulle bara veta hur mycket ni hållit mig sällskap ibland. För att inte tala om vad bloggen betytt för mitt skrivande. Utan den här platsen hade jag fortfarande inte ens känt igen min egen skrivstil.

Det känns som att jag begår våld mot mig själv när jag låter min rädsla styra även här. Men skammen efter T, den lilla Apan, Kollegan och all annan möjlig skit. Jag kan inte stå för den. Förunderligt är att nästan allting rörandes H verkar stå starkt. Säkerligen många inlägg som raderats, detta är inte första gången jag brukat våld mot min egen blogg. Men H kvarstår tydligt ändå. Och det påminner mig om att oavsett hur unket och fult och dumt och fel det har känts ibland. Hur mycket han än skadade min tilltro. Så tog aldrig H med sig ens ett uns av min värdighet.

Skrämmande är hur lätt man förlåter sig själv när man felat men gjort det utefter eget bevåg. Jämfört med hur lite förlåtelse man kan ge sig själv då det är någon annan som valt. Jag kan skämmas i en oändlighet när jag tänker på det andra valt åt mig men när jag tänker på alla sår jag orsakat själv så kan jag se mig själv i spegeln. Av den anledningen döljer jag inte H trots att han fick det värsta av mig och av samma anledningen vill jag förtränga T då han råkade få det bästa men tackade nej. Det jag försöker belysa med detta är bristen på sans. Och ett hopp om att jag i framtiden kanske kan lära mig att fokusera mer på mina egna fel än att anklaga mig själv för alla andras.

Jag hoppas ni kommer finnas kvar även fall jag slickar mina sår. Även fall det inte längre finns samma historia att följa. Jag kommer skapa en ny jag känner att modet och behovet redan är på väg. Vem vet, det kanske bara blir en återupprepning av det som jag en gång redan skrivit. Men förhoppningsvis kommer det hända nya saker som kommer förändra innehållet i min text och innerligt önskar jag att det är ord som jag aldrig någonsin igen kommer skämmas för.

Så vi möts igen

2010-01-05T13:58:00.000-08:00

Han står plötsligt där framför mig och säger; "Va lång du har blivit". Och jag tittar på honom i mina 15 centimetersklackar och trots att mina ögon nästan är i jämnhöjd med hans kan jag inte möta de djuphavsblå. För jag vet inte hur man tittar på någon som en gång var ens liv men som försvunnit och aldrig vänt sig om igen.
Jag försöker le för det känns som att det är det jag borde men helst av allt vill jag nog fälla en tår. Jag låter hans armar dra mig intill sig men innerst inne önskar jag komma en bit ifrån. Jag känner ingen explosion, det är ingen längtan mellan honom och mig. När jag tänker på alla nätter som passerat alla gånger han kysst mig ur balans, så har jag svårt att förstå att det är samma man som nu finns i min famn.

Det är inget dåligt tillfälle lika väl som det inte är något bra. Att träffa H skulle aldrig bli lätt och det är sant. Men det är aldrig så svårt som jag föreställt mig. Det är som att tiden gjort att jag glömt bort vem jag har att göra med. Smärtan inom mig målade upp någon annan, någon som han aldrig skulle kunna vara. Jag kanske behövde tiden som passerat för att förstå eller hade det räckt om han påminde mig? Jag önskar att jag sett mer hos honom men jag kan förlåta honom för det.

Även då jag inte kan glömma att han sårat mig och brännt fina minnen svarta i kant. Så när han står där tillräckligt nära inser jag att jag inte längre är arg. Vi brände elden tillsammans, det var jag som började och han följde efter tillslut. Han hittade någon som tröstade, jag blev lämnad med min skam. Men allt därefter, alla tårar, allt stöd jag sagt jag behövt. Jag blandade ihop min ilska, min rädsla, det var fel av mig inser jag nu. Visst hade det hjälpt om han påmint mig om min värdighet men han kanske inte kunde hålla mig annat än väldigt långt bort. Han kanske älskade mig så mycket att avståndet var det enda som fanns.

Jag kommer aldrig få veta för jag låter såren vila och tänker aldrig provocera fram hans svar. Jag är glad att jag haft någon vid min sida som verkligen funnits där för mig. Jag är glad att jag kan se det igen, jag kommer aldrig mer tänka dumt om oss. Jag kommer inte sakna honom och jag kommer inte blanda ihop honom med min längtan efter han som finns någonstans. Jag glömde bort i två år men jag är här nu.
När han tar avsked tänker jag inte "stanna" och när han väl gått faller jag inte ihop. Det enda jag tänker är att han har någon att gå hem till och att han verkar ha det bra. Jag tänker att om jag var H hade jag önskat att jag hade samma sak.

En historia i repris del 2

2009-11-02T10:23:00.000-08:00

Det går ett år, det går kanske tre eller hur länge som helst. Det finns inga tydliga kanter men vi går från fjärilsgalet nyförälskade till etablerat lugn och trygghet till vardagsrutin. Går vi så långt som till slentrian?Ja, jag tycker så i smyg men jag försöker dölja det väl. För han och jag är en självklarhet för mig. Våra sammanflätade liv är min borg och jag kan inte se någonting annat än det. Så givet klart att jag aldrig ens kan föreställa mig att jag skulle vilja någonting annat. Men ibland går det inte att komma ifrån att det inte är särskilt lätt att vara vuxen när man inte känner sig vuxen. När tvätten växer i hög och berget av disk står orört i en vecka. När hårda ord rörande det praktiska kommer emellan och då man egentligen anser sig vara för ung för att bråka alls.

Jag tvivlar tyst för mig själv men aldrig mer än vad jag är säker och vi är ju självklara för varann. Men någonstans mellan alla de dagar som passerar och alla stunder som vi inte tar till vara på och de som fastnar i minnet för alltid så förändras han. Han har hört mina tvivel genom min hud och han har kysst mina frågor i min panna. Han har känt på smaken av svek från mina läppar och nu svarar han på det. Som sand börjar han rinna ur mina händer men trots att det sker mitt framför mina ögon, mellan mina egna fingrar, så kan jag inte se det klart.

Det är underligt att man kan välja att vända bort blicken hellre än att se. Hur man kan försöka kväva de oljud i ens inre hellre än att lyssna. Det är den där rädslan för förändring som förminskar. Som gör stark till svag. Som gör synen till blind. Och tryggheten som får människan att ta en annan människa för given.

Jag ser mig som den starka av oss två. Men det är han som är starkast till sist. Kanske är det lättare att lyssna på någon annan än att lyssna på sig själv. För där jag inte räcker till, där jag inte kan se. Där står han. Och han lyssnar och ser allt för väl där det brister. Så han tar steget jag aldrig vågar ta och han har säkert tänkt över det en tusende gång innan han försvinner. Men han gör det likväl och det öppnar mina ögon och när rummet väl står tomt är det omöjligt att inte se vad som fattas. "Jag såg det aldrig" tänker jag och förbannar mig själv och lite honom. Men innerst inne är jag honom tacksam för att han alltid valt att se, lyssna och förstå mig bättre än vad jag någonsin själv har gjort.

En historia i repris

2009-10-12T15:37:00.000-07:00

Jag tänker på en höst. På en särskild höst då jag väljer att lägga mitt hjärta i någon annans händer. Minns en speciell kväll när det regnar och det redan har börjat skifta om till vinter. När jag klär mig i finaste kläder och målar mig med omsorg. Jag har förväntningar höga som storstadshusen. Jag är en eld.
Jag skall gå ut med min framtid och jag vet att det är framtiden han kommer bli. Vi känner inte varandra så väl men jag känner allvaret i det vi gör. Och förväntningarna är högre än höghusen och jag kan inte lugna mig alls.

Sekunderna går så långsamt och jag är klar långt innan det är dags. Men så passerar klockan tiden och jag börjar oroa mig. För han hör inte av sig och när jag ringer får jag inget svar och jag sitter där med det finaste jag kan ha på mig och bara väntar på att få börja leva. Jag är kär och jag vet vad jag vill för första gången på flera år. Jag vill vara med honom och ingen annan. Och det är så fantastiskt skönt att vara säker på ens känslor och inte stirra bakåt och inte åt sidan utan bara rakt på honom utan fokuseringsproblem. Men när han inte svarar så känns det inte lika skönt att vara säker. När tiden går och jag tvingas ringa till restaurangen och avboka bordet så önskar man nästan att man fortfarande hade samma problem som innan. Att man fortfarande var flyktig som vätska. Och när jag tänker på att det kanske är nu jag har förlorat honom så känns det som att det är exakt hela världen. Som att det är skillnaden på liv och död. På vitt och svart. Jag blir så otroligt rädd i den stunden. För det är då jag inser att jag hellre amputerar en arm än att förlora honom.

Men han ringer och jag kan höra paniken i rösten; "Jag somnade. Förlåt". Och jag tycker det är lite konstigt att han kan somna innan en träff med mig. Men några månader senare skall jag inse att han kan somna precis överallt, när som helst, oavsett vad. Fast det vet jag inte ännu och tanken av att förlora honom har skrämt upp mig totalt. Så jag blir reserverad. Tänker tveksamt och försiktigt. Frågar vågar jag ge mig in i det här?
Men han kommer så fort han kan, med sömndruckna ögon och en skamsen blick. Nedslagen mot våt asfalt när vi går och handlar hamburgare från gatuköket. Jag med mina fina kläder och allt smink och han med jeans och tisha. Jag känner hans skam. Jag ser hur han våndas över att kanske ha gjort mig besviken. Det känns fint i allt regn. Det skingrar mina tvivel.

Den natten. Efter soffan och film och en kväll som blev perfekt trots att den inte blev som vi tänkt. När jag ligger i min säng och har världens finaste bredvid och hans händer vilandes kring min kropp. Så förstår jag att jag älskar honom på riktigt. Jag inser att jag inte kan backa nu. Att det är alldeles för sent för att börja tänka på fallskärmar, säkerhetsbälten och luftkuddar. Att jag helt enkelt bara har en sak att göra och det är att hoppas på det bästa och släppa taget om mitt hjärta. För det är inte längre mitt ändå.

Jag tänker och har tänkt på den där kvällen så många gånger i mitt liv. I min tanke symboliserar den hela oss. Det var inte då jag blev förälskad och inte heller då som jag blev hans. Det tog en hel höst för att lära känna varann. Men det var den där kvällen innan vintern tog vid. Jag tror bestämt att det var då vi kom fram.

Har gjort en ny version av ett gammalt inlägg o skall läsa upp den på skrivarkursen. Känner mig lite nervös faktiskt. Dessutom tror jag att jag har fått känslor för Killkompisen. Allting är i en enda röra. Men jag skriver om det någon annan dag. Just nu måste det få sjunka in.

Du

2009-10-01T16:33:00.000-07:00

Så fort jag ser pojke med busig frilla är det något i mig som hoppar till. När jag ser par hand i hand på gatan är det något inom mig som börjar skena. Trasiga jeans påminner om dig. Svart keps likaså. Till och med droppande regn utanför mitt fönster gör att jag tänker på dig.
Jag tar omvägar för att slippa passera gatan där du bor. Jag försöker titta ner i asfalten i fall jag måste. Jag gör nästan allt för att undvika dig. Jag har dig inte på Facebook. Inte längre i min mobil. Att jag kan ditt nummer i huvudet kan jag inget göra åt.

Söta små flickor associerar jag med dig. Tänker att en av dem kanske är din flicka nu. Söta pojkar är också du. Men aldrig att jag skulle vilja ha en ny. Jag tänker på dig flera gånger per timma. Ibland är det mer frekvent än så. Tröstar mig med att tänka; för varje sekund som går minskar du.

Det känns som du är min svåraste läxa. Men det måste vara för att du är nu. Det känns som du är mitt finaste misstag. Men det är väl bara för att jag inte funnit någon ny. Jag vet inte vad jag trodde. Hur jag tänkte där och då. Jag vet bara att det är över. Att det inget mer kommer bli. Alla steg är tagna. Alla tankar har tänkts. Det är bara det lilla sista. Att sluta påminnas om dig.

Det är något visst med T

2009-03-21T16:58:00.001-07:00

Folk svamlar om att age is just a number. Men i det här fallet, när det gäller T och mig, så är det inte just a number. Det kanske är det i sängen, i kyssarna och i myset runt omkring. Där har åldern ingen betydelse. Där har hans händer ingen siffra, hans kyssar inget datum, där är inte jag för gammal och han på tok för ung. Där är det i stället ganska så fantastiskt. Kanske till och med bättre än vad jag har varit med om på länge länge länge. Kanske i närheten av i början med H. Ja, kanske precis lika härligt som då.

Men så har vi allting där emellan. När han är så ung i allt han säger och gör. När han förväxlar kompensera och kompromissa. När hela hans vokabulär består av slang. Ja då är han inte en dag över 20 och det hela blir löjligt uppenbart. Och när jag pratar om livet, vardagen och relationer i allmänhet och han tittar med stora bruna ögon och säger; "Vad betyder slentrian? Jag har hört ordet innan. För Winnerbäck sjunger om det ibland. Men jag vet inte vad det betyder". Ja då vet jag inte om jag skall skratta eller gråta. Inte för att jag skulle skratta åt honom som inte vet ordets innebörd. Utan för att det är så skrattretande att jag som är så tragiskt bekant med ordet har involverat mig med någon som hittills aldrig upplevt stunder då det hade kunnat komma till användning och därav aldrig behövt lära sig dess betydelse.

Om det bara var sex hade det gjort det samma. Om han var precis så ung och dum som han ibland låter så hade det varit lätt att bara låta honom komma över någon gång ibland. Men så har vi dom där tillfällena när han växer. Då han är sådär fullständigt rak, ärlig och oförstörd. När han säger; Jag vet att du inte hade velat träffa mig om jag sexstrejkade. Men om du hade gjort det, så hade jag velat träffa dig ändå". Och när han skickar mess om att jag är underbar, när han pratar om hur han tänker och hur han känner och jag ser så mycket av mig själv i allt det där. Då kan jag inte låta bli att beundra honom för hans mod. Och inse att han visserligen är tjugo i både det ena och det andra, men när det kommer till det emotionella så ligger han på en annan sorts nivå. För han är så mycket mer ärlig än de flesta jag har träffat. Han pratar så lätt om saker som till och med jag har svårt att beskriva i ord. Han är helt enkelt en öppen människa.

Det får mig att reagera, observera och inse ett och annat. Att en typisk Flickanman är en sluten man. Att jag blivit uppfostrad av en sådan. Att alla mina ex (med undantag av P) har varit sådana. Män med tjocka fasader och liten förmåga till att uttrycka det som bubblar djupt där inne. Vilket jag förmodligen valt och sökt. Därför att jag undermedvetet sett på det motsatta som en svaghet. Men i fallet T så ser jag något annat. Han får mig att tänka på annat. Och det känns lite sorgligt att det är med honom jag ser det. När det ändå inte får spela någon roll. Men det är bara något med honom. Vilket ni förmodligen redan förstått.

Nya kärlekar växer fram ur de gamla

2008-12-01T15:39:00.000-08:00

E och M och jag går ut. Står i baren med alla barkillarna och den ena är sugen på den andra och den tredje vill ha den första och den fjärde vill bara bli lämnad ifred. Det blir nästan alltid så. Jag är kär i en kille som är kär i en tjej som är kär i en kille som är kär i mej. Alla har vi känslor. Alla vill vi något. Men shit va sorgligt sällan det blir synkat. Han vill. Hon vill. Var enda gång det sker är det som ett enda stort mirakel.
Sånt där tänker jag på när jag står där bland dom bästa i hela världen och flyr ifrån livet. Eller vad kallar man rutinerna som aldrig är mina, nätterna som man borde spendera i sängen men som jag aldrig gör och morgnarna som de flesta upplever i kombination av en väckarklocka men som numera är läggdags för mig?

Livet. Det vanliga livet. Som jag kanske hade en gång i tiden. Men som jag inte längre känner att jag är i närheten av. Och vet ni? Även fall det är lite ångest att leka barn när man börjar bli vuxen och sova till fyra, ta ledigt från jobbet och äta pizza med M i stället för att laga nyttigt och hemlagat med pojkvän, trygghet, slentrian och ja ni vet. Så är det här mitt liv nu. Det är ett liv även fall det inte är strukturerat. Det finns ett innehåll trots att det inte bygger på rutin och vardag. För det fylls av mig, av min träning, av mitt jobb, min ridning, mina tankar, min familj och mina bästa bästa vänner.

På ett år har jag skapat ett nytt liv. På ett år har jag byggt upp något på egen hand. Hittat nya nyckelpersoner som funnit en väg in i mitt hjärta. Jag kan tänka mycket på H, på S, på Jess och alla dom andra som var det viktigaste i världen förr. Och visst kan man tänka på hur sorgligt det känns att jag och H har förlorat alla kontakt. Och på att förändringarna i S liv och förändringarna i mitt eget har gjort att vi nästan också gått skilda vägar. En bitter insikt. För även fall hon är nykär och har längtat efter det här i sex år så får man inte glömma bort sin fina vän när hon är som mest sorgsen, förvirrad och behöver en. Men det gjorde S. Glömde bort mig. Och för det känner jag mig sviken.
Jess känns också långt borta. Hon med kille och det tuffa jobbet och jag med allt mitt. Vi får inte ihop det. Så när jag väl är ledig så väljer jag dom som alltid väljer mig och gör man det tillräckligt många gånger så har man plötsligt nya bästa vänner. Och det känns vemodigt, att det är på bekostnad av att andra fått mindre av mig. Men så är det. För under det här året har jag återskapat det som försvunnit. Gjort det till något annat än vad det var. På grund av att jag någonstans instinktivt har känt att jag har behövt det här. Hur sjukt och ensamt och förvirrat det många gånger än har känts.

Även fall det är hemskt att mycket i livet handlar om förlust så är det precis lika underbart att mycket i livet handlar om att bli förälskad på nytt, öppna sig på nytt, älska igen. Det tänker jag på en dag som denna. När mitt M ligger och snusar i min soffa och hennes mörka fina blanka hår döljer det där söta fina ansiktet som alltid gör mig glad. Tänker på hur viktig hon är för mig. Att hon har hjälpt mig så mycket. Bara genom att finnas till. Och jag hoppas innerligt att vår relation är sådan att jag aldrig kommer tvingas inse att den var tidsbestämd.

Jag tänker på Kollegan och känner att det börjar svalna. För när jag såg honom tidigare i dag och upptäckte att han hade sin förlovningsring på fingret så tyckte jag synd om honom. Den satt inte på handen närmast hjärtat. Och det är inte min sak att bry mig om det vettiga i att använda en ring som symboliserar gammal kärlek med svepskälet att den var dyr. Men oavsett, så tror jag inte han är särskilt duktig på det där med att bygga upp ett nytt liv. Inte vidare angelägen om att hitta nya människor av värde. Sån är han. Men sån är inte jag. Och det är jag innerligt glad för.

En bättre version av mig själv

2008-11-06T17:12:00.001-08:00

Det är kallt och rått i ridhusen såhär års. Och då luktar det på ett speciellt sätt. En lukt som påminner om min barndom. Som får mig att minnas den där känslan. Ett pirr i hela kroppen, när man satte sig upp på den oftast griniga lilla ridskoleponnyn och man visste att man inte behövde hoppa av förren om en timma. Total lycka för en liten tjej.
Fortfarande gör det mig lycklig. När man känner att det börjar klaffa. När stressig blir lugn. När hård blir mjuk. När stel blir följsam. Och öronen pekar framåt och varje steg känns inunder dig. Då man vet att ens lilla polle tycker det är kul. Att han gör sitt allra bästa, för DIG. Då blir jag fortfarande pirrig. Lycklig. Därför att jag får uppleva en sån härlig känsla. Nästan bara då, i kombination med en häst som arbetar på rätt sätt, har jag fått uppleva harmoni i mitt liv.

Turken kommer på besök och vi kollar på film i min soffa. Vi pratar, svallrar och han skrattar. Turken skrattar alltid. Oftast åt mig. Men det är inget elakt skratt. Han skrattar bara för att han tycker jag är rolig. Och det är jag väl antar jag. I Turkens sällskap känner jag mig oftast rätt så rolig. Som en bra version av Flickan.

Tänker på att Kollegan är dålig på att dra fram det där. Att han gör mig nervös och introvert. När jag egentligen inte är sådan. Han gör mig till någon annan. Någon som jag inte känner mig särskilt stolt över att vara.

Funderar. Hur det kommer sig att jag aldrig kan vara mig själv med honom. När jag tänder på honom. Vill vara nära honom. Känner för honom som ingen annan. Men med Turken, som jag mest tycker är obehaglig om han kommer för nära, är jag alltid det bästa av Fickan.
Killkompisen har samma effekt. Han gör mig smart, fyndig och rapp. Sån som jag vill vara. Men jag vill inte ligga med honom. Jag tänder inte på honom. Trots att jag har försökt och önskat det ibland.

Varför vill man hellre vara med någon som gör en nervös än någon som får en att känna sig bekväm med sig själv? Vad är det hos mig som gör att jag alltid måste utsätta mig själv för största möjliga obehag? Vad finns det för vits med att längta efter någon som man inte kan vara sig själv med? Vart finner man glädjen i det?

Det är väl typiskt en spänningssökare som jag, att handla såhär. Söka attraktion och spänning framför det bekväma, avslappnade och naturliga, det lugna, det bra. Kanske handlar det om en mognadsfas. Att jag en dag kommer känna mig redo för att låta den som drar fram det bra i mig, få hela mig. Kanske är det den enkla formeln till att träffa rätt. Att träffa någon som belyser det bästa i ens person. Men som man samtidigt tänder på. Kanske är det så enkelt.

En dörr stängs, en annan öppnas

2008-09-23T16:26:00.000-07:00

Jag befinner mig på jobbet, sysselsatt med att hälla upp varmt vatten i två koppar eftersom mina gäster har beställt the. M säger "Får du inte panik på det där?" och pekar på kopparna. "Vadå?" säger jag.
"Att dom är av olika storlek. Kopparna alltså".
Jag tittar på kopparna och tycker dom ser rätt så lika ut. Fast det är klart. Dom skiljer sig i höjd.
"Nej, jag bryr mig faktiskt inte".
W tittar på. Ler med hela ansiktet och säger "Den gamla Flickan hade fått ett bryt på det där. Hon hade typ lagt sig ner här på golvet och gråtit över en sån sak".
"Ha ha ha" hörs från mig och M.
"Ja, den nya Flickan är väl något mindre neurotisk" säger jag.
Och M säger "Jag hade inte ens varit kompis med den gamla Flickan".

Jag påminner om en katt. En hemmakatt som inte gillar förändringar. Antar att jag alltid varit sådan. Men med tanke på att alla förändringar som hittills har hänt i mitt liv har varit positiva på sikt, förstår jag inte varför jag envist klamrar mig fast så fort en förändring nalkas. Så livrädd för det nya.
Jag borde ha tillåtit mig själv till att våga tro lite mer i den här processen. Tro på mig själv och på turen. Lite mer maniana maniana, det ordnar sig. Men jag har känt mig allt för vilsen. Allt för tom och misslyckad för att kunna se det ljusa i något som tycks vara allt för långt bort för stunden.

Det är väl bara normalt beteende. Att skrämmas av att bli ensam och äldre. Sviken och besviken. Och att förlora H, som varit nästan hela min trygghet har verkligen känts helt outhärdligt i perioder. Utan honom har jag upplevt det som att jag har saknat grund. Inget fast. Inget hem. Så det är inte konstigt att jag har varit deprimerad. Fortfarande är emellanåt.

Men det är lite synd. Att jag har slösat och fortfarande slösar så mycket tid på att sörja det jag har förlorat. Stirrat och stirrar mig blind på ett misslyckande. När den här tiden är nu och aldrig kommer igen. Och då jag innerst inne vet att jag har lämnat plats åt andra saker. Andra möjligheter. Återigen gjort rum för något av det allra viktigaste i livet. Min glöd.

Jag vill inte skylla H för det där, att han stal min glöd. För det gjorde han inte. Men vi tillsammans hade ingen glöd. Jag må ha känt mig trygg. Men när det började gå upp för mig att vi förmodligen aldrig skulle kunna lösa det på ett sätt som jag kunde leva lyckligt i, tappade jag glädjen.

I dag är jag förvirrad och fruktansvärt ömtålig. Min självkänsla är så långt ifrån vad den var förr. Men jag känner att jag lever. Jag är nyfiken på livet. På andra människor. Jag är öppen. Tidigare var jag så mätt. Frustrerad, trött och mätt. Fick ingen energi. Gav ingen energi. Där är jag inte längre.

Jag har fått så mycket sedan jag förlorade nästan allt. Jag har fått nya vänner. Jag har fått liverfarenhet. Jag har kommit till insikt. Jag har blivit bränd. Jag har blivit starkare. Jag har tvingats vara ensam. Och jag har funnit M. Av all visdom och allt det andra, är M det jag är mest stolt över. Hon är ingen vanlig vän. Och hade det inte varit för att jag har blivit den jag är nu, så hade det aldrig funnits tillfälle för oss att mötas. Hon sa det själv, hon hade inte ens försökt bli vän med mig då. Och jag klandrar henne inte. Jag må ha varit trygg. Men jag var inte lycklig. Jag är inte lycklig i dag heller. Men jag är i allfall här och nu.

Ännu en H-nostalgitripp

2008-09-10T16:31:00.001-07:00

Jag fick mina kort i dag. Nya kort som jag har framkallat för att fylla mitt album. Kort ifrån Sälen med M och Kollegan och ifrån bröllopet innan sommaren. Mer blev det inte. Fler tillfällen har inte varit värda att tryckas. Visst har det hänt mycket. Och kameran har också varit med. Men inget har hänt, som känns speciellt värt att minnas.

Öppnar mitt album. Och vet inte riktigt vad jag skall ta mig till. För det känns så underligt och fullständigt fel att sätta korten ifrån Sälen, direkt efter korten ifrån min och Hs Thailandresa. Men vad skall jag göra? Hoppa över några sidor i albumet? För att liksom överbevisa hur underligt det är? Hur sjukt det är att man på bara några månader har ett helt annat liv?
Vad hände? Det är som att albumet har ett glapp på flera år. Som att någon har varit framme och amputerat bort en bit och klippt ihop resten med en del som inte alls passar.

Jag tittar på korten ifrån Thailand och ser två personer som är så fina tillsammans men som lever på lånad tid. Kanske kände H det på sig redan då. Kanske hade han träffat henne redan då. Men jag vill ändå tro att han gav mig en sista ärlig chans. Jag gjorde i alla fall det. Aldrig någonsin har jag försökt så mycket som jag gjorde under den resan. Och för första gången på mycket mycket länge, kunde jag känna hopp. Inte bara hoppas, utan faktiskt känna det också. Det kändes annorlunda. Men det räckte inte. För det varade under en så kort tid att det knappt ens räknas. För han tillät inte mer. H var slut. Alltid ett steg före mig.

Jag tittar på fina H i badbyxor och kan inte låta bli att längta tillbaka. När jag ser på honom kan jag knappt förstå att han var min. Så fin, så trogen, så mycket man. Än mindre förstå hur jag kunde släppa honom så lättvindigt. Men jag gjorde det. Och jag trodde på det. Och eftersom jag gjorde det och var medveten om det, så var det rätt att ge upp. Jag är inte samma person i dag som jag var innan den där resan. Jag hade gjort annorlunda i dag. Men då hade jag inget annat val. Jag visste inte bättre. Jag var tvungen att bli av med honom för att förstå.

Det är ingen idé att jag ser det som att jag har gjort ett misstag. Det kan inte vara ett misstag att jag svek när jag ändå inte kunde leva i det. Jag accepterar vad jag har gjort. För jag vet med största säkerhet att jag aldrig hade kunnat bli lycklig som läget var då. Inte så länge jag levde utan insikt om allt det här jag har lärt mig sedan han försvann. Men att det sen blev som det blev. Att han skaffar barn med någon annan och försvinner helt ur mitt liv, kanske inte är vad jag hade önskat. Men jag kan inte göra något åt det där. Och det är heller inte hela världen. Livet går verkligen vidare. Det är inte bara en myt. Jag kan känna det. Mitt liv har gått vidare.

Så även fall jag tänker på honom när jag lyssnar på Jessy´s "Danceing in the dark". Även fall jag kanske hade önskat att han var själv och att det fanns hopp. Att vi hade kunnat få en chans att lyssna på den där låten tillsammans, och kanske till och med få tro att det skulle kunna gälla oss också. Så är det inte hela världen att det inte är oss den handlar om. Att förlora H har på något sätt aldrig känts som hela världen. Hur mycket jag än må ha älskat honom en gång i tiden.

Han ringde mig förra veckan. Pratade om vädret i en kvart. Den pojken älskar att prata om det opersonliga. Jag hatar det. Så samtalet i sig gav mig ingenting. Men det kändes bra. Det är själva vetskapen om att han fortfarande bryr sig som är det viktiga. Mer behöver jag inte av honom.

Vem är Flickan?

2008-08-21T14:55:00.000-07:00

Jag städar undan i min låda där jag lägger alla kvitton på dyrare saker som jag handlat. Och hittar en massa kvitton på saker som jag aldrig kan minnas att jag har köpt. Speciellt förvånad blir jag över ett par 1500 kronorsskor i storlek 43. Kan inte minnas att jag någonsin köpt skor till någon annan. För någon annan måste det ju vara. Jag drar inte 43 i skor som tur är.
Det tar en stund att koppla. Och när jag väl gör det, känns det lite underligt att jag ens behövde fundera över hur det kunde tänkas ligga till. Det är ju naturligtvis Hs kvitto. Precis som så många andra. För inte så länge sedan delade jag och H på mycket. Pärmar, myntlåda, kvittolåda, garderob, ja till och med säng och hem. Känns helskumt att jag redan har börjat glömma bort hans fysiska existens bland mina saker.

Jag trodde aldrig att det skulle gå så fort att sluta se honom i allting. Men det har det. I mina mått mätt. Och det är en insikt som får mig att fundera. Konstigt nog känns det inte alls bra att jag redan har hunnit vänja mig av vid honom. Trots att jag vet att det inte ger mig någonting att stirra sig blind på det tomrum han efterlämnade. För det finns ju inte någon guldmedalj att hämta i grenen "håll kvar vid ditt ex så länge du kan". Det är jag väl medveten om.

Så jag letar fram mappen med mina gamla bilder. Foton på de som har varit viktiga. Bilder på mig och dom, J, H, Sprallet, P, D, Idioten och den allra första som jag inte tidigare nämnt. (Kanske aldrig gör det heller, det är för passé). Tittar på det finaste kortet på mig och H, taget för över två år sedan på ett bröllop. Nästa kort är det bästa jag någonsin har tagit, på en glad H vid en sjö i skymningen. Och jag tittar på mig och D. På mig och J. På kortet som föreställer en väldigt ung Flicka i knät på en ännu yngre P. Jag tittar på Sprallet, den Första och på Idioten. Och tänker; att nu är H en av dom där. Och jag är jag.

Det känns inte som en speciellt sund reaktion. Att jag blir ledsen för att det inte längre känns som det självklara att ha H i mitt liv. Att det faktiskt börjar kännas ganska normalt att vara själv. Inte dela utrymme med någon. Varken hylla, låda eller hem. För det borde ju bara göra mig gott att slippa sakna det man förut var van vid. Få mig att känna mig självständig. Typ stark. Men det gör det alltså inte.

Och jag fattar varför. Mitt nya tänk ger mig en identitetskris. Det handlar rätt och slätt om en vana. Om hur jag tidigare har valt att leva mitt liv. Om att jag alltid valt tvåsamhet framför ensamhet. Att jag fram tills Hs hejdå aldrig har tvingats leva på något annat sätt annat än under en ytterst kort tid. Och i sin tur, hur denna vana ligger till stor grund för hur bilden av mig själv har sett ut.

Men så nu. Efter H. Har jag fått klara mig själv. Och det har fått mig att känna mig som Bambi. Eller som en förhållandetjej som "spelar" singeltjej. Eller som en hederlig arbetare som går på A-kassa mellan två jobb.
Jag har inte känt mig som mig själv. Men nu börjar jag göra det. Trots att jag fortfarande inte lever som mig själv. Och det får mig att tänka; att jag kanske inte har någon aning om vem jag är? För om jag inte är den där förhållandetjejen längre, vem är jag då?

Uppenbarligen någon som försöker göra det bästa av situationen. Med eller utan min egen hjälp!

Tacksamhet

2008-07-15T04:53:00.000-07:00

Det känns ganska skönt att ha tagit en tillfällig pause. Lugnet infinner sig när man inte längre bryr sig om vilket. Pappas sommarstuga ute i tomma intet känns plötsligt som en riktigt skön plats att befinna sig på. Utan barer, folk i ens egen ålder och mobiltäckning. Och mina böcker, som jag haft så svårt att finna ron till att läsa under våren, är återigen min favoritsyssla. Vilket känns bra. Mer än bra.

Men lugnet hindrar mig inte från att messa H. Har inte hört av mig på länge. Har sagt att jag skulle göra det. Men så slogs jag av nyheten om hans förlovning och då kändes det inte aktuellt att besvara hans samtal. Ingenting kändes aktuellt då. Men allting, precis allt, förändras med tiden.

Tycker fortfarande att han är fullkomligt lost när han bestämmer sig för att förlova sig med någon han inte känner. För jag vet, och han med, att det första halvåret tillsammans inte säger speciellt mycket om hur fortsättningen kommer bli. Och för min egen del så känns det såklart tungt när han väljer att gå vidare så snabbt. Men vi har vår historia och minnena av allt vi upplevt tillsammans. Innerst inne vet jag att det inte blir mindre betydelsefullt, trots att han numera går runt med en graverad ring på vänstra ringfingret. Så livet måste väl gå vidare på något sätt. Hans har gjort det. Mitt borde kunna göra det samma.

I vilket fall som helst svarar H på mitt mess och skriver att han önskar mig allt gott. För jag är en kanontjej. Vet att han bara menade väl. Men det kändes så opersonligt, kanontjej? Fast H har väl aldrig varit någon riktig diktare eller romantiker. Så att få ett mess som man skickar till sitt ex som man inte sett på 4 månader att låta varmt, är en utmaning han helt enkelt inte löser.

Det är så uppenbart att jag bara är ett minne för honom numera. Inte någon som finns. Jag måste se det på samma sätt. Han är ett minne. Bara ett minne, inte en del av mitt liv. Det gick som det gick, trots att det kändes så lovande en gång i tiden. Vi var kanske för unga? Jag var i alla fall det. Oavsett varför det blev som det blev slutade det ändå med att jag blev ensam igen. Så det är ingen idé att hänga upp sig på det som en gång varit, fundera över vad det hade kunnat bli och i fall jag begick mitt livs största misstag när jag aldrig tog tillvara på det. Men på den sista tiden har jag tänkt väldigt mycket på allt det där. Vilket känns ganska sjukt. För det var ett halvår sedan det tog slut nu. Det är ingen underdrift att säga att det är dags att sluta älta.

Ibland får jag för mig att jag måste ha något att plåga mig med. När jag nu har släppt Kollegan och faktiskt lyckats förtränga honom ganska väl, ger det i sin tur mer utrymme åt att älta H. Varför måste jag göra såhär mot mig själv? Varför kan jag inte bara släppa allt som alla andra verkar kunna göra? Njuta lite av att jag inte längre behöver gå runt och våndas över alla bråken med H. Jag slipper fundera över vad jag känner för honom. Om han är rätt eller ej. Jag slipper göra någon besviken och slipper känna mig sviken av honom.
Och Kollegan. Jag slipper vänta på hans sms. Fundera över vart han befinner sig, i fall han tänker på mig eller någon annan. Jag borde vara tacksam över att pappan till mina framtida barn inte är en sluten bartender med begynnande ölmage och alkoholisttendenser. Det finns mycket som jag borde vara tacksam för. Både när det gäller H och när det gäller Kollegan. Tids nog kommer jag säkert känna det också. Inte bara intala mig själv.

Empty heart

2008-04-29T15:40:00.000-07:00

Om man börjar gråta i bilen, i svettiga träningskläder efter en löprunda på 14 km, med Sanna Nielsens "Empty room" i högtalarna, är man helt av banan då?
Jag är rädd för att man är det. Helt av banan. Och när Sanna sjunger; "Empty room, empty heart, since you been gone, I must move on" så rinner det bara ännu mer. Så mycket ångest som vill ut. Så mycket destruktivitet, besvikelse, bitterhet. Så mycket känslor som ryms i mitt lilla hjärta. För mycket för att kunna hanteras snyggt. Skit samma. Låt dom rinna, dom där tårarna. What ever om någon ser mig lipa i bilen. Jag bryr mig inte. Jag har större problem än svullna ögon. Det är bara tårar. Värre hade det varit om någon hörde vad jag lyssnade på....

H har flyttat ihop med sin lilla iranska. Det innebär att han har lyckats med följande inom loppet av fyra månader; två sambos, ett uppbrott, ett nytt förhållande, ett köp av bostadsrätt, en försäljning av bostadsrätt, en renovering av bostadsrätt, två flyttar samt en uthyrning av bostadsrätt. Jag är riktigt imponerad. Hur fan hinner människan med?

En stor jäkla klump i magen. En kniv i ryggen. Jag ser det som att H pissar på mig. Hur fan kan han vara redo för att flytta ihop? Jag kravlar fortfarande efter sviterna av vårat förhållande. Jag är trasig medan han verkar vara fräschare än någonsin. Så orättvist. Jag vill också kunna gå vidare. Träffa någon som jag vill leva med. Jag vill inte vara bitter och cynisk. Inte ha någon jäkla "hata män-mentalitet" som en aura kring skallen. Vill inte. Men är det. Så förbannat tömd på energi och hopp.

Man tror man känner någon. Tror att man kan förställa sig hur livet kommer bli. All form av spekulation angående framtiden är totalt waste of time. Man kan aldrig känna någon så mycket att man vet vad som komma skall. Det vet jag nu.

Trodde att vi hade något speciellt. Att när vi flyttade ihop så snabbt, så betydde det något. Det var H som pushade på, och dum som jag var trodde jag det berodde på mig. Men nu har jag insett; jag hade kunnat vara vem som helst. Jag var flickan på rätt plats vid rätt tidpunkt. Det handlade aldrig om mig. Jag var aldrig speciell. Jag var bara hon den där som H kunde tänka sig att bygga sin lilla familj med. Men som visade sig vara för krånglig och velig för att det skulle kunna fungera i det långa loppet. Och då hittade han en ny. Så var det problemet löst.

Ringde honom. Skällde på honom. Och det slutade som vanligt, i katastrof. Han beskyllde mig för det vanliga, att jag knullade runt. Och jag blev bara ännu mer sårad. Han har legat med en person sedan det tog slut. Jag med två. Gör det mig till en hora?
Jag förstår vad han försöker säga. Han menar på att det är samma sätt att komma vidare. Bara att jag gör det med flera och han med bara en. Men nu är det ju inte så att jag gör det med flera. Det är bara något han tar till för att han tror det och att han inte har något vettigare att komma med. Fy fan va han gör mig ledsen.

Har varit så nere i dag. Inget har kunnat liva upp mig. Inte ens min gamla chef, som betyder så mycket och som jag inte sett på evigheter. Spelar ingen roll att jag varit duktig och följt mitt träningsschema. Att mitt hår är nyblonderat och ser super ut. Att jag har en fin kropp, ett pretty face. Så många vänner som betyder något, som bryr sig. Så mycket kärlek i mitt liv. Stor frihet, massa pengar, många möjligheter. Kan inte se värdet i det när jag mår såhär.
Jag känner mig rutten. Ingenting värd. Jag kanske är den där horan som H pratar om. Som aldrig kommer träffa någon och får nöja sig med ett barmhärtighetsknull ifrån Kollegan då och då. Som bara blir äldre och äldre, men knappast klokare. Som tillslut kapitulerar och hamnar hos någon jäkla looser som luktar skit och röker röd Prince, i någon jäkla förort där ungarna har allergi och slår ihjäl varandra på skolrasten.

Det finns bara en enda sak som skulle kunna liva upp stämningen något. Och det är i fall jag skulle få ett samtal ifrån Kollegan. Men det kommer aldrig ske. Kanske någon gång i framtiden när jag har gått vidare och han vaknat upp. Men inte i kväll. Eller i morgon kväll. Jag vet det. Och det gör mig bara ännu mer deprimerad.

Transportsträckan

2008-03-25T19:00:00.000-07:00

Ibland känns det som att jag befinner mig i något slags tillfälligt stadium. Jag får känslan av att jag inte lever ett riktigt liv. Som att det jag håller på med nu bara är på låtsas.
Om man jämför mitt nya liv med det jag är van vid, förstår jag vart känslorna kommer ifrån. Om sambolivet och tryggheten är vad jag symboliserar med det riktiga livet alltså. Men om jag inte är ute efter det, hur ska jag då göra för att hitta hem? Finna ron? Jag vill känna att jag lever, trots att jag är ensam. För jag vill inte egagera mig för djupt just nu. Jag måste fylla igen hålen i min själ först.

Pratade med den Lilla om saken. Du kommer nog ifatt dig själv, sa hon tröstande. Och förmodligen har hon rätt. Om ett tag kanske jag kan känna lite lugn i tillvaron. När jag hunnit vänja mig vid allt. Men dagar som denna känns det overkligt. Som att denna dag bara var en transportsträcka mot det liv som jag hoppas på att få, en vacker dag, när jag är redo för det.

Jag kommer hem till min lägenhet som inte känns som hemma. Jag lagar mat på en gasspis i ett kök som saknar fläkt. Lägger upp mat för en. Jag äter i soffan, med tallriken i knät. För soffbordet har jag inte orkat hämta i butiken ännu. Tänker på hur längesedan det var jag lagade mat. Och vet hur lång tid det kommer dröja tills jag gör det igen. Jag älskar att fixa i hemmet, laga middag och mysa. Men inte med mig själv. Det är inget liv för mig.

Jag plöjer igenom fem avsnitt av 24 utan att egentligen engagera mig. Har mobilen bedvid, i fall någon möjligtvis skulle vilja nå mig. Får ett mess av bartendern på jobbet. Han messar jämt, utan att egentligen vilja något alls. Det är kul med vänner som tänker på en, men tyvärr känner jag allt för ofta att det är fel bartender som är avsändaren. Så hemsk är jag.

Somnar på soffan vid nio. Helt utmattad efter 11,5 km på löpbandet. Vaknar efter några timmar. Tittar på mer 24. Förflyttar mig till sängen. Hänger på internet. Gör allt för att inte sova. Blir sån där ibland. Det har inte med min ensamhet att göra. Jag bara drar mig för att somna. Som att jag är lite rädd, tycker det är obehagligt på något sätt.
Men egentligen vet jag att det inte handlar om rädsla. Jag är bara så förbannat rastlös. Rädd är jag nästan aldrig för någonting, förutom en sak. Min största fasa i livet; att jag aldrig kommer finna den där ron som jag drömmer om. Aldrig kommer hitta mannen som får mig att vilja stanna upp. Jag är rädd för att jag en vacker dag kommer tvinga mig själv till att nöja mig. Med en snäll kille, någon som H eller den Blonde. Som jag kommer älska att ha sex med det första halvåret, men med tiden så försvinner all passion. Och efter några år kommer jag pajja allt, för jag är inte tjejjen som kan nöja sig. Jag har testat. Jag är aldrig bra då. Vill inte leva ensam. Men orkar inte låtsas och gå igenom detta gång på gång. Förening och uppbrott. Sår i själen. Människor som en gång funnits så otroligt nära, blir plötsligt främlingar igen. H, för ett halvår sedan var vi i Thailand och försökte reparera vårat förhållande. I dag vägrar han säga mig vad hans nya flickvän heter. Inte längre vänner. Inte längre någonting förutom ett förflutet. Nej nästa gång, då får det vara på riktigt. Det är för smärtsamt.

Love don´t live here any more

2008-03-19T17:57:00.000-07:00

Jag trodde att mitt nya hem skulle befria mig från mitt förflutna. Jag trodde att tiden skulle göra det lättare och lättare. Men det där med att komma över någon, det är tydligen en jäkla berg-och dalbana.

H har börjat göra sig påmind på ett obehagligt sätt. Inte så konstigt kanske. Dels så innebär mitt nya hem ett definitivt slut. När jag inte längre bor i ett hem som ständigt påminner mig om honom. När hans saker, våra saker, våra minnen inte längre finns som fysiska saker omkring mig, får jag bära minnena inom mig, vilket gör det hela på något sätt svårare att ta avstånd till. Sen har han också träffat någon, och det bränner väl alltid lite extra i ett sånt läge. Jag har ingen känns det som, och han har allt.

Jag vet inte vem hon är. H vägrar prata om henne med mig. Så i dag på stan fick jag för mig att var enda välklädd, blond och söt tjej var hon, den nya. Jag vet att dom har träffats ett tag. Men när jag först fick reda på det brydde jag mig inte. Hon var en rebound resonerade jag och med den inställningen kunde jag ändå sova gott om natten. Nu verkar hon vara mer än så. Vilket stör min nattsömn.

Han är med henne nu. Och H är en mans kvinna. Så det är hon som kommer bestämma över hur vår relation ska se ut. Är hon inte svartsjuk kommer han bestå som min vän. Är hon av det andra slaget, lite mer som mig, kommer han i princip aldrig mer höra av sig. Bara själva tanken av att hon ska bestämma över oss, fyller mig med agg. Vilket gör det helt omöjligt för mig att kunna vara en vän till H.

I går bråkade vi per telefon hela dagen och det sades mycket hemskt. Jag var en jäkla slampa som bara knulla runt och han var en jäkla svikare som bara vill ha och ha och ha. Vi försonades väl tillslut men nu kommer det dröja innan vi hörs igen. Var enda gång vi har haft kontakt på sista tiden har det slutat med att mina tårar rinner, han gillar mig mindre och mindre och jag har bara lust för att slå honom hårt och länge. Jag klarar helt enkelt inte av att han har träffat någon ny.

När du blev singel efter din förra flickvän träffade du inte någon ny på två år. Efter mig var du singel en vecka. Hur jävla betydelselös har jag varit för dig egentligen?
Sådär kan jag säga till honom. Och han svarar;
Hade jag träffat dig en dag efter min gamla tjej, hade jag förmodligen blivit ihop med dig ändå. Det handlar om tillfälligheter, inte tid.

Jag vet att han älskade mig. Han älskade mig så mycket att han gick all in på oss. Problemet var bara att jag inte gjorde det tillbaka. Älskade honom, det gjorde jag. Kanske gör jag det fortfarande på mitt eget lilla konstiga sätt. Men med honom var jag aldrig redo för nästa steg. Det lugna, barnen, familjen. Jag ville både ha kakan och äta den. Och det ledde naturligtvis till att jag förlorade honom tillslut.

Jag borde inte missunna honom att han träffat någon ny. Jag borde hålla tummarna för hans skull. H är en av få människor runt omkring mig, som verkligen har haft en tragisk barndom. Han om någon är värd en omstart, med nya chanser, nya drömmar att uppfylla, möjligheten till att få uppleva tryggheten han aldrig fick som barn. Jag borde inte vara bitter. Jag borde unna honom allt i världen. För det gör han med mig. Men det gör ont i mig när jag tänker på att han tillhör någon annan. Jag känner mig mindre värd när hon finns i hans liv. Det låter sjukt, men så är det.

Som han sa i telefonen i går; Jag hoppas verkligen du träffar någon som gör dig lycklig. Som kan få dig att må bra. Du är så konstig Flickan. Du är så rastlös. Jag hoppas verkligen att någon kan nå in till dig en vacker dag. Jag lyckades aldrig med det, och det kommer alltid vara en besvikelse för mig. Men jag hoppas att någon annan lyckas, för det förtjänar du.

PS. Fick mess av 100 till 0 i natt. "Hej. Nu är jag i Spanien".
Tänkte att han skickade fel. Men så skickade han samma mess en gång till. Förmodligen var han väl dyngrak eller nåt. Mitt svar blev i alla fall. "Va bra. Hoppas du stannar där".
Klockrent eller vad? Fick ett mess i dag och tyvärr verkar det som att han inte kommer bli spansk medborgare. Fan, kunde han inte bara flytta? Så kunde man deletea honom helt och hållet från minneskortet. Killar som dissar ska raderas från systemet. Som om dom aldrig funnits typ!

Goodbye my lover, goodbye my friend, you have bin the one for me

2008-02-27T15:38:00.000-08:00

I morgon flyttar jag. Så det här blir den sista natten i min och Hs lägenhet. Jag sörjer inte över det. Jag vet att jag aldrig kommer titta upp mot berget där huset ligger, och känna det där obehagliga sticket i hjärtat. För här var det aldrig bra. Jag var aldrig särskilt bra här. Knappt ens H orkade hålla sig ovanför ytan.

Men i lägenheten längre ner. Den man ser från vägen. Där kommer det alltid att brännas. För där fanns så mycket kärlek. Så mycket hopp och glädje. Där fanns vi, och vi älskade varandra. Visst var det mycket bråk redan där. Men vi trodde på varandra och satsade allt, det glömmer aldrig den som förlorat.

I dag när jag plockade bland sakerna hittade jag ett gammalt kort på oss. Mitt hjärta hoppade över ett slag. Hade glömt bort det kortet, det var inget speciellt. Det var bara vi två, någonstans i vår stad, några år yngre än vad vi är i dag.
Såg hans mun pressas mot min kind. Såg rakt in i mina blåa ögon, och hans något mörkare och djupblå. Lyckliga var vi, det var vi trots att det inte var rätt. Varför kunde det inte bara få vara rätt? Plötsligt var det bara för sent för att räddas. Och det kändes någonstans där inne när kortet påminde mig om allt som gått förlorat. Tungt och vemodigt. Som om luften hade tagit slut.

Jag vet att jag är närmare mitt mål i dag, än vad jag var i höstas. För i höstas försökte jag krampaktigt hålla fast vid en dröm som jag egentligen redan vaknat ur och börjat glömma bort. Desperat höll jag fast i det lilla som fanns kvar. För osäker för att kunna stå på egna ben. För rädd för att begå ett misstag och släppa taget.

Men jag har gjort rätt. Jag skulle aldrig kunna bli riktigt lycklig med H och han skulle aldrig känna sig trygg med mig. Han lämnade mig därför att han inte trodde på mig/oss längre. Jag väntade in honom ett litet tag, visste inte vad jag ville/kunde tro.
Men sen följde jag med Kollegan hem. Första natten fick jag aldrig en blund i ögonen. Ny säng, nya lukter, främmande men sköna händer, nytt sätt. Och telefonen ringde hela tiden. H som undrade vart jag var. Men när morgonen kom valde jag att stanna kvar i Kollegans starka armar, hellre än att åka hem till det trygga och välbekanta. Trots att jag var medveten om att det skulle vara helt över, lyckades jag koppla bort, njuta av det nya. Det var nyårsdag och jag släppte taget om det gamla. Sedan dess har jag inte gjort någonting rätt. Det har bara varit ett konstant kaos. Men om man tittar i ett längre perspektiv, tror jag ändå att jag befinner mig på rätt väg. Jag närmar mig sakta och osäkert....